För evigt ung! Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Solen lyste för mig idag och gick ner för begåvade unga Tim Bergling och hans anhöriga.

Vill börja med att hylla Avicii. En världsstjärna som alltid kommer att fortsätta lysa genom sin musik. Han blev för evigt ung. Lämnade oss alldeles för tidigt, just när han skulle få njuta av allt slit och sina framgångar. Jag är förkrossad som så många andra. En person som levt ut sin vision, förgyllt tillvaron för så många miljoner människor och åstadkommit så mycket bra i världen på så kort tid. Saknar ord och känner så starkt med hans familj och vänner. Tänker på mina barn med vänner som är DJs, producerar musik, turnerar och har träffat Tim sedan de var små.

Mina älskade barn, Leonard i DJ duon Nause och Rebecca i Rebecca&Fiona

Är ungdom en känsla eller ett utseende? Tid finns ju egentligen inte. Den bara upplevs olika.

Första sommarkänslan väcktes i mig i morse. Ljuset och värmen fyllde mig inuti efter ett år av mörker och sorg då jag förlorat mina älskade föräldrar, min farbror och sju av mina vänner och kollegor. En viktig del av mig dog och fylldes av ett tomt och smärtsamt hål. Livet stannade inte bara, utan tog på ett sätt slut… Men ljuset har nu kommit och jag kan känna hur jag fylls av kärlek till mamma och pappa, alla fina lyckliga stunder och äventyr, all kärlek och omtanke som de gav mig och alla runt dem. Fina minnen som jag samlat som skatt på skatt som gör mig rik. Känner mig ung inuti igen.

Efter att ha parkerat mig själv och mitt skapande i många år då jag hjälpt och prioriterat andra, har jag nu äntligen flow i mitt skrivande. Det är så mycket berättelser som ligger på hög att jag höll på att sprängas ett tag. Jag kan bara inte dö, för jag känner ett kall och brinner för att berätta allt viktigt jag vill ge andra. Jag tänker så ofta på vad jag vill ge, göra och skapa åt andra att det är som om jag aldrig förväntar mig att få något själv. Jantelagen och Luther ligger som ett filter över mina förväntningar. Tro inte att du är något. En flicka ska vara tyst och skötsam och omtänksam.

Håll inte inne dina visioner! Vänta inte en dag med att göra det du verkligen vill.

Duktig flicka ska vara männen till behag, lärde jag mig omedvetet att tro på tills jag senare i livet tog av mina höga klackar, korta kjol och för tajta jeans. Ändå var jag en sån tjej som slog ner en elak kille i skolan och hängde i trädkronor eller hoppade isflak ute på havet med killarna.

Kluven i två. Den tuffa och den väna kvinnan. Jag vårdar som sjuksköterska, terapeut och regisserar och styr med hela handen i olika TV- produktioner med bilkrockar, action, stuntar, vapen och till och med viggenplan i Anders Limpars resa två år framåt i tiden.

Idag har jag i alla fall verkligen fått känna mig uppvaktad, uppskattad och respekterad.

När jag hade fyllts av vårsol, känt några klienters styrka återvända efter svår ångest och depression i KBT hos mig i terapilokalen och själv varit och dansat en timme, fick jag ett sms; ”Kan jag hämta dig om 20 min? Jag vill bjuda dig på en höjdarlunch!” Jag släppte allt och hon skjutsade ut mig till Kaknästornet. Jag blev turist i min egen stad. Helt magiskt! Hon visste att jag aldrig hade varit där uppe och sett denna vackra utsikt. Vi skulle prata visioner och planera projekt. Vilken briljant inspiratör hon är, Pernilla Westberg.

Inte bara klok, rolig och seriös utan även snygg och vältränad. Hon är faktiskt PT och lever bl.a. på att träna sig och andra men hon lever som hon lär. En fantastisk sund förebild. Dessutom är hon en idéspruta och organisatör och vi arrangerar nu ledarskapsträning, event och inspirationsresor med inre och yttre styrketräning tillsammans som ni kan boka in framöver.

Upp som en sol och ner som en pannkaka.

Efter den härliga lunchen och ytterligare terapisamtal, kom jag upp i lägenheten och möttes av nästa positiva överraskning – blomsterbud med en stor bukett blommor från min dotter som är i LA på turné. Hon har gett mig ett abonnemang så varannan vecka får jag en enorm bukett som lyser för oss i två veckor. Vilken fin present! Bra tips till alla som vill visa omtanke för någon speciell person.

Fylld av kärlek och lycka chockades jag som så många andra av den förfärliga nyheten om Tim Bergling och vill tillägna honom denna fina bukett. Allt han skapat ska alltid inspirera mig!

Hoppas att ni alla får inspireras och leva ut era visioner medan ni kan.

Text ur ”Wake me up” Avicii
Lämna kommentar Dela inlägget:

Vågar jag misslyckas?

Om jag ska lyckas måste jag våga misslyckas för om jag inte vågar det, så kommer jag inte att lämna in mitt manus till ett förlag, jag kommer inte presentera mina idéer för produktions-bolag och ingen av alla mina visioner realiseras eftersom inga manus kommer att läsas eller spelas in. Alltså måste jag våga misslyckas. Nu gör jag det…

Så … inskickat och klart. Nu är det bara att vänta.

Fem år av tänkande och skapande i huvudet har nu blivit början till en historia inspirerad av mitt liv. Svåra, känsliga, dramatiska, roliga och galna situationer har blivit en väv av verklighet och fantasi som nu är grunden till ett tragikomiskt drama. Nu ska allt ut! Nu är det några få som får läsa och tycka. Det blir svårt.

Det är alltid svårt att bli dömd och bedömd.

Men det är ju en del av livet. Vi dömer faktiskt det vi ser, varje sekund och våra egon har ibland en tendens att feltolka livet utifrån en negativ tes som uppkommit efter obehagliga erfarenheter som förväntas hända igen. Egot vill ha rätt och letar då fel för att kunna få bevis för sin feltolkning.

Här kommer ett exempel på mod att våga misslyckas!

Ett av mina par hade jättestor framgång i sin terapi idag. Parterapi kräver verkligen mod att misslyckas eftersom det finns två olika upplevelser som båda behöver förhålla sig till. Bådas sanningar behöver accepteras för att känslan av djup intimitet och tillit ska bestå.

Efter bara några få samtal med kommunikationsträning, hittade vi bådas ”akilleshäl” var och ens ömmaste punkt – feltolkning. Plötsligt är det som att dra ut en tagg som varat och gjort ont länge i själen och var och en kan göra sitt inre jobb för att frigöra sig från hämningar. En enda liten övergripande orimlig idé hos var och en – en feltolkning  – hade förstört deras sexliv totalt under många år. (Feltolkar gör vi alla. Orimliga idéer uppkommer efter olika erfarenheter och kan vara svåra att leva upp till, vilket leder till feltolkning om vår egen betydelse. I terapin synliggör vi detta  så att var och en förstår orsak och verkan av sin egen idé – feltolkning)

En i paret antog att den ”inte duger” och en antog att den ”kommer bli lurad”. De var båda så vana att tänka så att de var helt övertygade om sin egen tes. Hur förtvivlat den andre än förklarade motsatsen, lyckades var och ens Ego hela tiden hitta bevis på att en ”inte duger” eller att en ”blir lurad”. Till och med när de hade sex! Eller försökte ha sex, för mitt i akten avbröt någon den, på grund av minsta lilla ryckning i den andres ansikte – vilket kunde tolkas som att ”bli lurad” eller ”inte duga” och grälet eller en obehaglig tystnad var igång. Men när vi lyckats skala ner allting till var och ens negativa automatiska feltolkning, kunde var och en medvetet släppa sin idé och båda hade sen kunnat njuta fullt ut av att ha sex. De beskrev det som att det var som att kliva in i ett ljust varmt och euforiskt rum, dit båda nu har varsin nyckel. Deras glädje inspirerade och uppfyllde hela min kväll.

Att möta sin rädsla är att övervinna den och bli fri att leva fullt ut.

Tänk att vi omedvetet utifrån vad vi upplevt i livet kan göra en ekvation som ”låser in” oss och hämmar oss och att vi faktiskt medvetet också kan ”släppa ut” och frigöra oss själva inuti, bara vi hittar ”roten till det onda”. Förr eller senare blir vi ändå lurade, duger inte eller blir refuserade av ett förlag men varför inte njuta tills det faktiskt händer på riktigt? Nu kan de njuta av sitt bästa sex och slippa en massa gräl och jag tänker njuta av att jag har satt ord på min vision och skapat en värld av karaktärer och miljöer och vävt en fiktion inspirerat av mitt liv som jag hittat mod att misslyckas med – för att kunna få chans att lyckas!

Håll gärna tummarna!

// Marianne 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Vi glömmer lätt att det är så mycket bättre nu än förr!

Vad har du lyckats med igår? Vad vill du åstadkomma idag?
Tänk att vakna helt fri i sinnet. Idag är en ny dag. Det onda eller trista som kan ha hänt dig förut, kanske inte händer just nu? Handlar det om sorg så tar det tid att bearbeta och då är det ju som att det sorgliga händer om och om igen varje dag, tills de ömma stunderna blir allt glesare med tid. Men tyngs du av andra saker från igår som faktiskt inte sker idag?
Försök att byta alla tankar på det, eller att det ska hända igen. Vad är bra? Vad kan bli bättre idag? Vad är din vision och önskan i livet? Vad kan du faktiskt göra idag för att komma ett steg närmare din vision? Ge dig själv en kort stund lite senare på dagen då du får lov att älta och smälta tråkigheter. Resten av dagen kan vi fylla med fokus på möjligheter och göra nytt.

Barndomshemmet med Lise, min syster
Jag och min man Lars i samma fåtölj

Ibland minns jag mest vad jag inte åstadkom eller vad som gick fel igår. Får jag en bra recension med lite kritik, minns jag ofta just det där lilla missnöjet. Ser jag mig i spegeln, hittar jag snabbt små skönhetsfel. Alla små viktiga framgångar drunknar lätt i mediabruset av säljande katastrofrubriker. Det är lätt att inre visioner dör när de översköljs av allt som andra människor ser ut att lyckas med på sociala medier eller hur politiken misslyckas i såväl dagspress som kvällstidningar.

Idag gick jag förbi en skolgård full med lekande barn i olika åldrar. Jag såg minst sju vuxna vakter med neongula västar utspridda bland ett sjuttiotal barn. När jag var liten på 60-70-talet hade vi kanske en vaktmästare eller lärare att gå till på rasten. Om någon var elak, fick vi oftast klara ut det själva eller med föräldrar när vi kom hem. Vi kunde bli förföljda och stenade hela vägen hem innan mobben försvann. Jag minns att jag slogs på skolgården med dom tuffa läskiga killarna, för att slippa bli hotad och kränkt och hur vi alltid var flera som gick tillsammans hela vägen hem.

Idag  kryllar det av barn och vuxna med mobiltelefoner i händerna överallt. Nu kan de ringa hem direkt om någon är elak. Det finns BRIS. Bevakning sker nästan överallt och elever kan filma varandra. Teknik och möjligheter att bevaka varandra finns överallt idag. Det måste vara en enorm trygghet för både lärare, elever och föräldrar att så lätt kunna nå varandra. Nätet används förstås i ont syfte som att det lägga upp kränkande bilder, näthat och trakasserier som vi behöver få slut på men det finns faktiskt mest goda syften även på nätet.

I många år arbetade jag med social färdighetsträning för vuxna med Autism/Aspergers syndrom. Jag satte ihop teater med KBT-träning i Astroteatern i 7 år fram till förra året som fortgår och idag hade en mycket lyckad premiär på temat L(e)ess på LSS – en komedi om baksidan av byråkratin och de facknördar som hanterar LSS – Lagen om Stöd och Service för funktionshindrade. Diagnoserna och därmed kunskap och förståelse för olika funktioner och behov fanns inte ens när jag var ung. Då fick man klara sig utan aktivitetsstöd, reseersättning och andra fina hjälpmedel som finns idag som allt i från bolltäcken för öm hud, dagverksamheter och vårdhem.

Vi glömmer ofta alla fina hjälpmedel för olika handikapp och vilka framgångar som finns i behandlingar av sjukdomar. Vi har lärt oss att kräva hjälp och att ifrågasätta allt och många har nästan satt sin egen diagnos innan de kommer till läkaren. Människor har faktiskt aldrig haft det så bra som de flesta har det i Sverige idag. Inte ens regenter och kungligheter förr i tiden. Affärer så fyllda av mat att vi äter ihjäl oss. Vi får så mycket information att vi blir snurriga och har så många människor runt oss att vi aldrig borde känna oss ensamma. Ändå ökar känslan av ensamhet.

Vi glömmer ibland att de flesta vill oss väl. Ge det du kan och du får oftast något bra tillbaka. Våga be om hjälp när du behöver det och att ta emot den hjälp du får! Får du nej, pröva med någon annan. Fokusera på vad som är bra och vad du kan göra bättre. Det mesta är bra och det onda går över. Ge inte upp!

Bra klotter i foajén på Dansens hus

// Marianne Scheja 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Kläder, kläder och åter kläder!

Då var det dags för mig att avrunda min gästbloggsejour. Så kul att ha fått äran att skriva här en period. Det gav definitivt mersmak!

De senaste 3 dagarna har jag haft fullt upp med en pop-up butik i Göteborg. Sista dagen var igår – söndag. Det handlar om att bli av med överskott av kläder, kläder och åter kläder. Vi är några olika varumärken som hjälps åt att sälja. De allra flesta varumärken eller företag som producerar eller säljer kläder som köpts in vid något tillfälle, har samma dilemma. För mycket kläder som man måste bli av med på något sätt – så det finns ett stort behov av möjligheter till utförsäljningar.

Det stora problemet med modebranschen är att det produceras och konsumeras på tok för mycket kläder. Att diskutera ekologiskt eller hållbart mode blir bara löjligt om man inte börjar i rätt ände, dvs diskuterar hur vi konsumerar.
Det låter motsägelsefullt av mig att säga detta, eftersom jag själv är en del av karusellen. Men ju längre jag jobbat med mode och ju äldre jag blir, desto mindre intressant blir det med mycket och billigt. En av Milooks värderingar är just att göra smarta val, och i det fallet försöker jag leva som jag lär. Jag säger inte att jag har alla svar eller lösningar på problemet. Men att försöka komma ifrån alltför låga priser och ”nya kläder varje vecka” är i alla fall mitt bidrag.

Min önskan för framtiden är att vi alla blir bättre på att köpa bra kvalité, mera sällan och ta hand om våra kläder genom att inte tvätta sönder dem. Den största miljöboven när det gäller kläder är just överkonsumtionen. Sen stoppar vi kläderna i tvättmaskinen efter några timmars användning pga en hysterisk bacillskräck som vi har i det här landet. Har i alla fall hört att det är ett typiskt svenskt fenomen.

Jag hade en intressant samtal med en väninna för ett tag sedan som satt sig på skolbänken igen efter att ha fyllt 50 (på tal om det här med ålder från ett av mina tidigare blogginlägg).
Hon höll på med en uppsats om just det här med miljöförstöring och tipsade då om TV-serien ”Storuman forever” där man försöker få folk att ändra sitt konsumtionsbeteende utan att för den skull göra avkall på sina bekvämligheter. Så bra!! Mycket av det vi gör, är bara av slentrian och ovana, så det är dags att försöka tänka om, om inte annat så för våra barns skull.

Förövrigt så vaknade jag igår upp till den första vårdagen för i år – jag har nog aldrig längtat så mycket efter våren som just i år! Vintern har ju hållit på i en lååååång evighet i år, och det känns som att mörkret varit konstant. Så trots att jag kommer att spendera dagen i en lagerlokal, så känns det ändå helt OK när man kan sticka ut näsan genom dörren och lukta på våren.

Önskar er alla en härlig vecka!

Kram
/Lilian

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Nya möten – bästa källan till möjligheter!

Efter en intensiv start på veckan ska jag nu sätta mig och pränta ner bloggtankarna jag haft i huvudet sedan förra veckan… Morgonsolen strålar in genom det nyrenoverade köket och jag sitter här med mitt morgonkaffe och känner mig fortfarande så jäkla nöjd med köket och möjligheten att kunna sitta här denna fantastiska morgon.

Den allra största fördelen som egen företagare är att kunna planera sin egen tid, även om den oftast är fullproppad med saker som ska fixas och deadlines av olika slag.
I början på veckan var jag i Tyskland för att träffa min nya säljagent som sitter i Düsseldorf. Det var minst sagt ett intressant möte! När jag klev in i det tjusiga showroomet som låg på Düsseldorfs bästa modegata, möttes jag av en ärrad Keith Richard kopia som antagligen var en riktigt cool kille under 80-talet. Erfarenheten och kontaktnätet gick dock inte att ta miste på och han var precis så där tyskt korrekt, rakt på sak och faktiskt väldigt entusiastisk över vårt kommande samarbete. Möjligheterna om man kommer in på den tyska marknaden är ju hisnande, men lika pirrigt då det är en enorm utmaning. Så självklart var det viktigt att kunna känna ett förtroende för den här lille skinntorra mannen. Vi satt och diskuterade och planerade så efter 3 timmar kändes det som att vi hade en bra plan för vårt kommande samarbete.

På kvällen tog vi en gemensam middag. Efter att han intagit 4 gin & tonics till maten (jag höll mig till vin) och jag lyssnat på en mängd historier om sidoprojekt som bl a innefattade en ny design av toalettstolar som innebar ett lättare sätt att tömma tarmen (!!) hade jag en splittrad syn på min lille Keith.
Antingen var han ett kreativt geni – en tusenkonstnär som kan hålla i helt olika projekt samtidigt och ändå vara trovärdig. Det är ju faktiskt min egen livsfilosofi.. Eller så var han en spritt språngande galen alkoholist. Jag hoppas och tror på det första, han hade flera anställda säljare under sig som backup som kändes betryggande. Fortsättning följer med min tyska lansering som känns ändå mer pirrigt spännande efter mitt Tysklandsbesök. En ny kontakt är det i vart fall som innebär ett hav av möjligheter!

Är det något som verkligen kännetecknar ett entreprenörskap, så är det möjligheten till nya kontakter! All mark framåt är otrampad och ingen går före för att bana vägen. Man måste ge sig ut i det okända och knacka dörr, göra sig obekväm, ta många nej på vägen för att hitta guldkornen.
De senaste åren har jag mött fantastiska människor, några som antagligen blir vänner för livet. Ett arbete utan kollegor innebär att man får skapa sina egna kontaktytor och hitta arbetspartners på andra sätt.

I höstas stötte jag på några duktiga kvinnor som alla driver sina egna bolag. Vi träffas sedan dess och bollar idéer, snackar problemlösningar, tipsar varandra om allt från webblösningar, ekonomitjänster till gemensamma events. Nyckelordet är samarbete, helt fritt från konkurrenskänsla. Eftersom vi alla driver våra egna verksamheter, blir det aldrig någon som försöker bossa eller ta åt sig äran för någon annans idéer. Samtidigt sliter vi alla med samma typer av problem som vi stöttar varandra i. Vi motbevisar myten om att kvinnor inte kan samarbeta varje gång vi ses. Myten som förövrigt är både korkad och helt felaktig, samarbetssvårigheter är definitivt inte könsbetingat, jag har många exempel på det!

Nu är det snart dags att ta upp telefonen igen och börja ringa runt för att fixa inför nästa veckas outlet-event i Göteborg. Veckan därefter bär det av till Växjö för att öppna upp en Pop-up butik! Kul och mycket jobb på samma gång. Men jag hade aldrig klarat av det utan att ta hjälp av ett gediget kontaktnät som jag samlat på mig. Mitt bästa egna kapital!

Men först en tur till Blåkulla!
GLAD PÅSK!

/Lilian

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Att hålla fokus…

I fredags var det dags att fira! Fira att vårt nya kök ÄNTLIGEN blivit så pass klart att det nu går att laga mat, äta, umgås i köket och njuuuuuta av alla nya knappar till sprillans nya köksmaskiner. Tänk att det kan vara så roligt att stoppa disken i diskmaskinen, testa mikron i den kombinerade ugnen och se lampan lysa i vinkylen. Byggfläktarna brummar fortfarande, men vad fasen gör det när jag kan brygga morgonkaffet i det alldeles underbara nya köket.
Efter 2 månader i byggdamm och flyttkartonger, snabbmat och enkel matlagning hos våra snälla grannar, är det en enorm lyx att få brygga kaffe i sitt eget hem!

Vi flyttade ut till vår 70-tals sommarstuga på heltid i somras och har sedan dess längtat efter att få ett stort praktiskt, ljust kök. Det förra var extremt litet, mörkt och extremt opraktiskt eftersom det var anpassat till att vara just en sommarstuga – anno 1975.
Så jag kan säga att mitt fokus har varit minst sagt rätt splittrat de senaste månaderna. Att renovera är lite grann som att gå in i en guppig kärlekshistoria . Jag kan nog säga att jag är gift med mitt jobb, men har varit otrogen med det nya köket.

Som sagt det här med fokus… Jag driver ju ett modeföretag där kreativitet är kärnan i verksamheten. Inspiration och idéer råder det definitivt ingen brist på. Det är verkligen min grej och orsaken till att jag en gång i tiden valde att bli min egen. Jag är en idéspruta och älskar allt som är nytt och outforskat.
Däremot känns det lite jobbigare med långsiktig planering och uthållighet. Att hålla fokus hör definitivt till några av mina utmaningar. Men så mycket har jag fattat att det är en del av nyckeln för att lyckas oavsett vad man sysslar med. Som egen företagare utan anställda MÅSTE man ju dock vara en allkonstnär på gott och ont.

Idag har varit en typiskt sådan dag. Jag har:

a) Gjort avstämningar inför bokslutet
b) Planerat säljmöten med min säljare
c) Tagit ordrar från några butiker och packat dem
d) Fått tillsänt mig nyligen fotograferade bilder och börjat skissa på ett produktblad
e) Diskuterat kommande leveranser med en leverantör
f) Bokat in ett möte i Tyskland för att träffa en ny säljagent.

Hann som tur var också trycka in ett besök på Ikea för 70elfte gången strax innan stängningsdags – (behövde mer inredning till köksskåpen).

Om det fanns en Oscarsgala för egenföretagare där priset gick till den som klämt in flest uppgifter på en dag, så tror jag nog att jag i alla fall skulle bli nominerad.
Så – kan någon vara snäll och berätta för mig hur man lyckas hålla fokus på bara en grej i taget en längre stund??? Sen är det ju så förbaskat tråkigt….

Jag hade den här diskussionen med ett ex för många år sedan. Han tyckte att jag levde som en damtidning där jag fladdrade mellan alla typer av artiklar, medan han levde fokuserat som en tematidning. (Nu tror jag i och för sig att det är en ganska vanlig skillnad mellan hur män och kvinnor läser tidningar om man nu ska hålla sig till den liknelsen).

Jag tror också att det ligger i vår kultur att man ska hålla sig inom ett fack. Banne dig om du blandar för många yrkesroller. Då blir du inte trovärdig sägs det. Men finns det någon motsättning i att föreläsa om stress och balans bara för att man jobbar med något så ytligt som mode? Eller att man tycker att det är kul med budget, prognos och siffror samtidigt som man går igång på ett nytt tryck på ett tyg eller inspireras av snygg design? Jag tror att det utvecklar oss att hålla igång hjärnans båda halvor. Kanske en dåres försvarstal, och jag vet att min livsläxa ligger i att göra lite färre saker samtidigt, men några bollar i luften samtidigt kommer jag alltid att ha.

För saker och ting hänger ihop, mycket mer än man tror. Det är i alla fall min livsfilosofi.
God natt.

/Lilian

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Brist på tid eller brist på rätt ålder?

Är det någon som inte någon gång fått lätt panik över att känna sig för gammal? Man känner att man måste hinna med livet med stort L innan det blir försent?
I så fall kan den personen skatta sig väldigt lycklig! Jag tror nämligen att det är extremt vanligt att man oroar sig för att vara/bli för gammal. Och det börjar tidigt… dessvärre!

Jag hade ett långt samtal med en av mina tvillingdöttrar som är 19 år. Hon oroar sig för att hon inte riktigt vet vad hon vill göra med sitt liv. Som 19-åring är man ju lite i Ingenmansland, Helt nyss hade man tryggheten från gymnasiet och plötsligt ska man ut i krassa vuxenverkligheten och börja göra något av sitt liv. Alternativen och möjligheterna är enorma – men ska man ”bli” något, kan man inte vela allt för länge, som hon uttryckte sig. Hon kände sig väldigt pressad över sin ”tidsbrist”!

Med all rätt måste jag tyvärr medhålla! Vi lever i en extremt ungdomsfixerad värld. Ska man göra någon form av karriär, så bör man ha kommit en bra bit på väg innan man fyller 30. Under åldrarna mellan 30-40 ska man dessutom hinna med att bilda familj, jobba som en galning och gärna renovera några drömhus. Vara en aktiv förälder med tusen aktiviteter som barnen bara måste få ha. För att inte tala om hälsotrenden som innebär att snabbmat inte är OK, varken till sig själv eller barnen. Mamma Scans köttbullar och Findus fiskpinnar som var mina barns favoriträtter tror jag knappast håller måttet.. Träningshysterin kanske jag inte ens ska nämna – ni fattar den omöjliga ekvationen. Den gäller många, men i synnerhet unga föräldrar i karriären.

Det gäller att skynda sig, för redan vid 40-års åldern börjar man tappa attraktionskraften hos arbetsgivarna. Jag diskuterade fenomenet med mina systrar och Mamma. De har alla erfarenheter från ovanstående, så jag fick en länk till en intressant rapport:
https://lnu.se/mot-linneuniversitetet/aktuellt/nyheter/2017/medelalders-och-aldre-jobbsokande-valjs-bort-av-arbetsgivare/

Den säger bl a ”Chansen att bli kontaktad av en arbetsgivare efter att ha sökt jobb faller kraftigt redan från 40 års åldern, och närmare pensionsåldern kontaktas knappt någon.”
Är inte detta helt och hållet galet? Hur i helskotta kan ett samhälle må bra av att fokusera all viktigt aktivitet på ett åldersspann på ca 15 år?
Man kan nog utan att överdriva säga att vi i västvärlden lider av kraftig åldersdiskriminering. (Undantaget är om man aspirerar på att bli amerikansk president – där verkar det inte finnas någon bortre gräns, i alla fall inte om man är av manligt kön)

Det tragikomiska med detta fenomen är att vi lever allt längre, blir friskare och är mer aktiva långt upp i åldrarna. Ny forskning visar också att hjärnceller fortsätter bildas livet ut, så länge vi håller dem aktiva. Med andra ord håller vi på att skapa en ohållbar situation! För vad skapar vi för framtidstro och press på egentligen alla åldrar om allt ska hända mellan 25 och 40?

Som 50 plussare känner jag mig smartare, snyggare, friare och vitalare än någon ålder tidigare. Självklart har jag rynkor, gråa hår har börjat visa sig vid tinningarna, det knakar till både här och där när jag reser mig för fort. Men det kompenseras av något så fantastiskt som livserfarenhet. Jag är faktiskt smartare nu än för 10 år sedan. Jag kan se samband nu som jag inte såg förr. Jag har förstått att jag inte är mallen för mänskligheten. Jag vet vilka brister jag har och jag vet i vilka situationer jag är bäst. Mina barn är vuxna, och vi umgås på lika villkor, jag har inte tillnärmelsevis den pressen på mig nu som jag hade när jag var 35. Jag borde vara en arbetsgivares dröm i många många år till! Som tur är, är jag min egen chef och jag anställer mig själv varje dag i veckan.

Inom modebranschen har fenomenet varit extremt. De allra flesta modereportage och skönhetsannonser har traditionellt valt allt yngre modeller. Men en parallell trend är på stark frammarsch.
Mogna kvinnor syns allt mer som representanter för olika varumärken eller klädkedjor. Ganska naturligt då åldersgruppen har den starkaste köpkraften. Vi har helt enkelt lättare att identifiera oss med kvinnor i vår egen ålder än modeller som kunde vara våra barn eller barnbarn.

Efter att ha sett Skavlan intervjua Isabella Rosellini i fredags bekräftades detta ytterligare. Isabella var ju Lancomes stora ansikte utåt under 80-talet. Som 43-åring fick hon sparken för att hon var för gammal. Nu har Lancome åter signat henne som frontfigur som 65-åring. Lancomes nya chef säger att man inser att attityderna kring mogna kvinnor börjar förändras! Yippie säger jag bara, och hoppas kunna lugna mina döttrar med orden ”Ni har gott om tid på er”!

/Lilian

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

 

Internationella kvinnodagen – tro fasen att kvinnor kan!

Idag är min första bloggdag och det är både med stor ära och mycket pirr då det råkar sammanfalla med INTERNATIONELLA KVINNODAGEN!

Dels brinner jag för jämställdhet och kvinnorollen i stort, dessutom är ju temat högaktuellt så här i kölvattnet av ”Metoo” rörelsen. Så vad ska man säga och göra som inte redan är sagt och gjort?? Min stora farhåga nu är att när allt har lagt sig och alla skräckhistorier och sensationsrubriker som florerat (som äntligen lyckats få ALLA att reagera), så tröttnar gemene man på frågan om båda köns lika rättigheter och det viktiga budskapet glöms bort. Igen!
För glöms bort görs det – i alla fall har det gjort det historiskt! För varför i all friden är detta en fråga överhuvudtaget 2018?

Jag växte upp som tonåring under 70-talet och tidigt 80-tal. På den tiden kunde man som tjej faktiskt visa sig offentligt med både håriga ben och mjukis-BH som inte hade några som helst intentioner att pusha upp. Om man överhuvudtaget hade en BH på sig…
Det fanns inga smink-”tutorials” att följa, och inget som ens var i närheten av contouring. Silverögonskugga från Rimmel och Jane Hellens kakmascara räckte för att man kände sig redo för en helkväll på discot. Naturligt och fritt var grejen. Kvinnosakskämparna på 70-talet skulle antagligen vrida sig i ren desperation om de då visste vilket kvinnoideal vi skulle komma ha 40 år senare. Som jag minns det, så var känslan när jag gick ut gymnasiet att jag hade exakt samma möjligheter att få ett bra jobb och göra min röst hörd, som mina killklasskompisar.
Så vad hände sen? Kan i alla fall säga att jag blev grymt besviken..

Jag säger inte att det var bättre förr, men nog tusan kunde vi väl ha kommit lite längre på alla dessa år?

Så sent som förra veckan så skulle jag reklamera en sändning från ett företag som levererat fel produkter till vår renovering hemma. Jag har frivilligt (!?) tagit på mig rollen som projektledare för hela renoveringen och hade pratat med företaget i fråga ungefär 100 gånger för att få allt rätt. Jag hade alla fakta på hand och allt dokumenterat via mail.
Men när reklamationen var ett faktum säger min sambo: ”-Kanske bättre att jag ringer, så att de förstår att det är allvar!” Först tänkte jag, ja – han kanske har rätt. En manlig röst brukar ju få igenom saker och ting lättare, så varför inte… Men sen blev jag galen av att jag överhuvudtaget tänkte tanken.
För där satte vi spiken på problemet!

Både män och kvinnor lyssnar, respekterar och behandlar män på ett sätt som de flesta av oss kvinnor inte är i närheten av. Jag har suttit i styrelsemöten och ledningsgruppsmöten som antingen enda kvinna eller omgiven av en majoritet av män. Att överhuvudtaget få sin röst hörd utan att bli avbruten eller förminskad har hört till ovanligheterna. Statistik visar om och om igen att män finns starkt överrepresenterade där makt, påverkan och kriminalitet finns.

What else is new! Det är så självklart att vi inte ens reagerar när vi inser att 80% av all TV-tid eller film upptas av män. Tro sjutton att våra barn påverkas av det.

Min övertygelse är att vi måste jobba mycket hårdare med att ge kvinnor mer respekt och status genom mer synlighet och mer makt. Kvinnors problem, hälsa, vardag och kroppar, bara måste få samma värde som mäns. Trots att vi är olika! Vi behöver inte göra oss som kopior av män för att få respekt.

Låt småtjejer få älska rosa, glitter och gläns, leka med dockor eller vad tusan det nu må vara. Min äldsta dotter vägrade att ta på sig något annat än rosa och lila i 4 års åldern. Själv var jag helt fascinerad av Barbiedockor och sydde min första klädkollektion till Barbies lillasyster Skipper. Det innebär inte att varken jag eller mina rosa, glitter och gläns-döttrar har mindre behov av samma rättigheter och att få bli sedda som pojkar och män. Det blir någonstans en omvänd fördom om man förminskar det som är typiskt flickigt/kvinnligt och förhöjer det typiskt pojkiga/manliga. Tänk bara på skillnaden i status när man kallar en liten tjej för pojkflicka i förhållande till det motsatta.

Lite samma sak är det med uttrycket ”Kvinnor kan” – jag förfasas över det uttrycket, vänd på det och hör hur förminskande det låter. Tro fasen att kvinnor ”kan” – jäkligt bra dessutom och många gånger mycket bättre än män. Se till att typiska kvinnojobb får bättre betalt för att ge t.ex livsviktiga vårdjobb högre status. Fackföreningar – där har ni att göra!

Fler kvinnor MÅSTE få komma i ledande positioner på alla fronter för att skapa ett mer balanserat samhälle. Det är det enda sättet att skapa förebilder för kommande generationer. Definitivt ett effektivt sätt att minska sexuella trakasserier som är en direkt följd av snedvriden maktstruktur. När kommer Sveriges första kvinnliga statsminister? Är det inte otroligt att Sverige är det enda nordiska land som inte haft ett kvinnligt statsöverhuvud i modern tid? Den redan inofficiella kvoteringen som män kan glädjas sig över, borde gälla även för kvinnor.
Undersökningar visar att jämställda företag är mer produktiva, mer lönsamma och ofta roligare arbetsplatser än arbetsplatser som domineras av ett kön. Så vad väntar vi på?

Ja, jag vet att inget av det jag skrivit ovan är några nyheter (och jag har ju bara nuddat vid ämnet) – men just därför…
Varför tar det så jäkla lång tid att ändra på uppenbara felaktigheter?
Min förhoppning är att kommande 40 år ska få en bättre utveckling än de senaste, att #metoo inte glöms bort och att den 8 mars 2058 har vi helt andra anledningar att uppmärksamma kvinnodagen.

/Lilian 

Lämna kommentar (3 st) Dela inlägget:

 

Från slott till koja..

Natalia Sami Pšajd,
entreprenör, inspiratör och coach

 

Flytt till bostadsrätt, en helt ny start.

Jag bodde i ett magiskt hus som jag älskade från topp till tå. Hade förmånen att få renovera huset och sätta min prägel hela vägen. Sålde det för några år sedan då det blev lite orimligt att reda ut att leva halvtid i Sthlm, resande i tjänsten och få ihop livspusslet helt enkelt.

Så flytten gick till hyresrätt på dryga 100kvm och nu har jag köpt mig en lägenhet på dryga 70kvm. Tjoho!

Flytten var ett resultat av flera orsaker, där insikten i att en hyresrätt aldrig kommer resultera i något som i slutändan ger mig någon utdelning. Stor lägenhet som inte nyttjades fullt ut. Omfördela och göra tillvaron enklare. Fantastiskt hur snabbt glädjen infinner sig att återigen få göra mångt och mycket som jag själv önskar.

Rubriken från slott till koja innebär inte att jag är missnöjd med mina val. Utan snarare insikter i hur viktigt mitt hem är. Det har verkligen varit en förmån att bo i Stockholm halvtid och leva lite mer compact-living än vad man behöver göra i en småstad.

2017 avslutades med rensa rensa rensa och forsätter med det in i 2018.

 

Tränar på att reducera möbler, inredning, det materiella och hitta nya lösningar på vardagen. Inser att de extra kvadratmeter jag tidigare haft erbjuder en enkelhet i förvaring och möjlighet till lite lathet om jag ska vara helt ärlig. Att minska antalet saker, kläder och se hur mycket man identifierar sig med det man har runtomkring sig. Otroligt spännande och intressant med tanke på allt jag har sparat under årens lopp. Frågor som dyker upp i samband med det är att hur mycket sitter egentligen i det materiella i förhållande till mina minnen och vad jag identifierar mig med.

En bekant berättade om en månads rensande dag för dag, att varje dag rensa bort något.

Själv är jag alldeles för förtjust i det mesta jag investerat i och utmanar mig själv att sortera bort.

Hur har du det hemma hos dig?

Vad betyder ditt hem och det du äger?

Hur mycket av det materiella behöver vi egentligen?

Funderingar som är aktuella för mig och som ger mig energi till att fortsätta rensa och se vad som verkligen är viktigt.

Njut av en härlig dag och tack för att du följer mig.

Läs gärna mer på www.ravishinglife.se

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Nytt år nya möjligheter på alla plan..

Natalia Sami Pšajd,
entreprenör, inspiratör och coach

 

Året 2018 har startat och mitt år börjar verkligen på ett nytt sätt. Mycket som händer på en gång. Jag får tillfälle att använda alla de verktyg jag lärt mig under årens lopp.

Jag kommer under kommande blogg-inlägg dela med mig om vad som sker här och nu..

*Istället för att arbeta med Papilly på heltid arbetar jag numer som samarbetspartner

*Flytt till bostadsrätt

*Ändrade familjeförhållanden

Börjar året i bloggen med att verkligen dela med mig av var jag är.. Lite läskigt men bjuder på det här… Idag blir det mer fördjupat kring Ravishinglife – min passion min dröm..

Genom att kliva åt sidan gällande Papilly skapar jag mer utrymme till att göra det jag brinner för mer.

Finnas tillgänglig för företag att anlita mig för föreläsningar, workshops och coachning på grupp och individs nivå. Coachingen kan man även såklart anlita mig i privatregi.

Jobba preventivt för att få verktyg till en mer avslappnad vardag. Ge verktyg för att hantera stress där såklart Papilly är ett av verktygen jag jobbar med.

Från att vara heltidskonsult slänger jag mig ut igen och provar vingarna, med en tro och ett driv i att bidra till att göra skillnad.

Bidra till att ge mer välmående arbetsmiljöer, större förståelse till mönster, behov och hur vi kan agera bättre. Hur jag kan vara MITT BÄSTA JAG utifrån där jag är i stunden.

Hur kan jag välja att vara en del av lösningen istället för att vara en del av problemet?

Vi går inte alltid på rosa moln. Vi är inte alltid på topp men hur vi kan vara vår bästa version i stunden är så otroligt spännande. Du läser mer om mitt arbete på min hemsida Ravishinglife

Såklart använder jag mina verktyg dagligen då vi alla har en vardag som kan utmana oss på ett eller annat sätt.

Jag hör ofta ”fake it until you make it” well…

Jag tillhör dem som allt för ofta kanske väljer att vara öppen och sann med hur livet ser ut.

Kanske inte så angenämt för alla, men jag tror samtidigt att vågar jag vara öppen och sann, vågar fler, vilket också är min erfarenhet.

Det är en del av min mission – att vara avslappnat effektiv i min vardag innebär att jag inte behöver filter eller försöka hålla en fasad som inte är sann.

Det är helt enkelt inte en dans på rosor alla dagar att kasta sig ut i en helt ny bransch. Vara ben-säker på att man kan göra skillnad även om man känner det i hela kroppen och bara får positiv feedback från alla samarbeten som hittills varit.

En av mina största utmaningar i livet är tålamod.. som ni förstår är det väldigt väldigt bra att ha tålamod när man driver eget företag och byter bransch. 😉

Så mitt 2018 kommer handla om att ha tålamod, att våga stå kvar och att våga satsa.

Kastade mig till exempel ut i en föreläsningstävling som Talarforum anordnar, av någon anledning fick jag ett mail med information om tävlingen.

Väl inne på sidan möts jag av raderna..

”Vi ser detta som ett tillfälle att sprida kunskap och lyfta människor som vill börja föreläsa eller som kanske föreläser lite men vill komma ut och föreläsa mer.”

”Vi ångrar bara de chanser vi aldrig tog – ansök idag!”

Sagt och gjort så är jag nu med i tävlingen. Ska bli otroligt spännande att se hur det går..

Håll tummarna 😉

Tack för att du lyssnar och ser fram emot att dela med mig mer av var jag är i mitt NU.

Lämna kommentar Dela inlägget: