Jag gick med bestämda steg mot min date… jo tiden var inne för kärlek. Jag hade inte riktigt blivit könsmogen än men hade träffat en kille i busskön som hade charmat mig något så kopiöst…han såg ut som Luke Macahan i min favoritserie.
Det enda kruxet var att jag hade varit på tandregleringen och opererat och hängt dit 2 krokar i munnen samt en rätt så ocharmig tandställning. Jag kunde knappt prata och på sånglektionerna på Adolf Fredrik så hände det att jag till och med dreglade. Men vad tusan då…var sak har sin tid och jag skulle “bara” ha järnvägsrälsen inne i munnen i 2 ÅÅÅÅR!
För mig som 14-åring var det en evighet!

Hur som så hade jag sagt “ja” till daten med cowboy-hunken! Äh, tänkte jag; jag får väl hålla munnen stängd för en gångs skull och bara le…
Kvällen förflöt magiskt fort och jag fick sällskap hem till första gatulyset. Och det var då…som vi stannade och tittade varandra djupt in i ögonen! Han lutade sig fram för att kyssa mig…jag öppnade munnen sakta och försiktigt och vi kysstes!!!!!
“-Ajjjj!!!”skriker han plötsligt. Det blödde ur hans mun! Han hade fastnat i mina krokar!!
“-Herre min skapare!!!” skrek jag tillbaka.

Ja ja, vi träffades inte fler gånger. Han hörde av sig men jag kände att loppet var kört så länge den här skiten skulle sitta i munnen!

Annars var det bara musik, plugg och åter musik som fanns i mitt liv och när Grundenten infann sig så var det dags att ta nästa steg…gymnasiet! Åh vad jag var sugen på Estetisk linje på Södra Latin eller möjligtvis Musiklinjen på Kungsholmens gymnasium. Men…jag har en pappa från Norrland som gav mig svar på tal.
“-Int kan du gå på estetisk linje hell. Då hamna du bara spelandes på munspelet på Sergels torg med en mössa… Nä du ska ha en riktig utbildning.”
Jaha…och vad var det!? Jo jag skulle gå 3-årig Ekonomisk och det var den enda linjen som inte hade musik!!

Ok…jag gjorde det här för pappa. Jag gick verkligen in för det och blev t o m ordförande i Ung Företagsamhet. Allt från idé till skapandet av produkt och införsäljning på marknaden. Det var rätt givande att lära sig faktiskt. Examen kom och jag åkte lastbil hem. Kära släkten var där och jag var nu en ekonomistudent.

Direkt efter lite sommarlovsledigt så ordnade jag mitt första jobb: ensam kvinnlig säljare av integrerade dataprogram. Att sälja produkter var inte min grej utan jag kände mer för att sälja tjänster. Det kändes mer personligt. Mer jag!

Så jag sökte ny tjänst hos ett amerikanskt bolag med Stockholmskontor mitt på Stureplan. Där skulle jag få sälja konsulttjänster. Efter något år så kände jag att det här kan jag göra i egen regi. Så jag såg till att jag aldrig skrev på något avtal om konkurrerande verksamhet och kunde därför köra igång direkt. SÅ som 20-åring så startade jag min plan. Det gick på bara några dagar. Jag kontaktade mina kunder som följde med mig allihopa från dag ett. Min kollega tog hand om personalen. Jag ordnade en lokal för oss på Kungsgatan. Jättefin med kakelugnar och fin utsikt. Vi var igång direkt på måndagsmorgonen och gjorde en grym vinst redan första veckan!

Visserligen hade jag redan sjungit med dansband sen jag var 14 år bl a. Jag kommer ihåg: lattjo att fira Midsommar med ett gäng gamla dansbandsgubbar varje år när mina jämnåriga kompisar firade på sjön…

Men då vaknade Universum. Var det verkligen det här jag var ämnad till, att driva Konsultföretag?? Nu hade jag ju visat pappa att jag minsann kunde räkna!

Då kom samtalet. “-Hej vi ringer från Stockholm Records. Kan Du komma in och sjunga på en countrydemo?”
“-Jovisst kan jag det!”… och jag for till en suspekt studio i Liljeholmen strax utanför Stockholms tullar och fick kliva in i en liiiten madrasserad garderob utan lyse! Snubben som satt vid spakarna satt och smaskade på nudlar och kändes rätt så skum. Efter inspelningen så hörde jag inget på flera veckor.

Men rätt som det var kom nästa samtal. Och det var från den nudeltuggande snubben vid spakarna.
“-Ja låten vi spelade in för några veckor sen ligger nu 1:a på listan i Holland bl a.”
“-Ehh…du menar demon?” sa jag rappt. “Ligger den på listorna??”
“-Jaa. Kan du sätta ihop ett band?”
“-Javisst!!!” sa jag.

Så föddes REDNEX!!!! Låten “Cotton Eye Joe” hade börjat sin resa och slog det ena hitrekordet efter det andra ute i världen…

Några ord på vägen…
“En av hemligheterna med livet är att kunna förvandla stötestenar till stenar att kliva på”