När allt brister

Marianne Scheja, skådespelare, manusförfattare och coach

 

Är Kaos granne med Gud? Kan det vara så att vi från hotet av ett tredje världskrig går mot en friare öppnare tid istället? Att se Nord och Sydkoreas ledare gå hand i hand som små fritidsbarn värmde upp vårluften och om nu Donald Trump och Kim Jung Un kan hitta en civiliserad relation, blir ingen gladare än jag.

Våreldar sprakar, knopparna brister och fasader rämnar inom Svenska Akademien, inom musikaliska akademien, Stadsteatern, Dramaten, Karolinska Institutet och nya sjukhuset och alla ”tölpar” plöjs upp som mask under jord och  ovanför mig ser hela himlen ut att spricka, bokstavligen, som ett omen om att en hel machokultur kan rämna på riktigt.

Det vi normaliserat och tänkt är omöjligt blir allt mer möjligt och jag känner stort hopp om att hela #metoo faktiskt är början på en långsiktig revolution där vi inte längre normaliserar idén om människors olika värden. Alla sorters människor finns. Alltså ska de finnas. Har alltid funnits och kommer alltid att finnas. Vem är vi att döma och bedöma vem som är bra, bättre eller bäst? Allt är relativt.

Friare kan ingen vara än den som är fri att vara sitt eget unika jag.

Fortfarande kan en målning av en snopp i blått på husfasaden på Kungsholmen vara så upprörande att den målas över i en fyrkant redan efter en vecka. Symboliskt fyrkantigt.

Samtidigt cyklar jag förbi den här skåpbilen med högst verkliga foton på nästan helt nakna bröst och rumpor som nästan hänger ut över mig på gatan. Dom har funnits och accepterats i över femton år och åker runt och placeras väl synligt framför alla sorters människor utan att de målas över eller tas bort. Hur kan vi acceptera det, när vi inte tål ett tecknat konstverk? Än är det inte jämlikt. Men vi får kämpa vidare, eller hur?

Jag håller också på att spricka inuti. Under massor av år har jag tänkt och tänkt och rannsakat mitt liv och min historia och känner nu ett kall att berätta den. Min historia om kvinnors utveckling från 60-talet och till nu. Jag har haft för fullt upp att ta hand om alla andra under många, många år men nu har jag äntligen skapat tid för att skriva. Det känns som att all oro för att bli kritiserad eller bedömd har rasat av mig med åren och jag kan fritt berätta och skapa en fiktion inspirerad av alla galna, roliga och läskiga saker och relationer jag har upplevt och behövt hantera. Min vision är att underhålla, roa och ge andra mina nycklar till frihet och lycka. Var och en är salig på sin tro och jag tror att vi behöver fokusera mycket mer på lösning än på problem här i samhället nu.

Vad är bra? Vad är roligt? Vad fungerar? Vad vill vi? Är ett mer konstruktivt fokus än att fokusera på vad vi inte vill. Det är slut med buttra dysterkvistar i nära relationer för min del.

På jobbet med psykoterapi utifrån KBT och i mina föreläsningar och utbildningar, hjälper jag personer att flytta fokus till sin vision och still aker som väcker glädje. Vi behöver sänka ribban på många plan idag, framför allt när det gäller prestation och konsumtion. Vi behöver lyssna på oss själva och varandra och kunna lyfta varandra mer än att leta fel. Vi är nog lite media-skadade av rubriker och artiklar som förstås säljer men ofta är skeva, vinklade och kanske rent av ”fejknews”.

Idag är jag upplyft eftersom det är min födelsedag. Blommor, sång och god mat med nära och kära är min bild av lycka. Idag är den komplett. Den här fina tjejen gav mig inpregnering till mina nya skor. Min present till mig själv. Sen fick jag jacka, skjorta av min man och panic room med barnen.

Önskar er alla en härlig första maj!

// Marianne

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *