Det mest grundläggande

Paula Bieler, riksdagsledamot Sverigedemokraterna

Årets valrörelse är speciell. Inte bara för att Sverigedemokraterna står i fokus och våra frågor, våra perspektiv, dominerar debatten. Inte heller är det regeringspartiernas respektive kollaps eller Alliansens sammanbrott som gör den till något extra. Det är istället anledningen bakom det hela. Det är att allt fler känner ”det är allvar nu”.

Den mandatperiod som passerat har varit turbulent. Den har präglats av politiskt spel och tävlan i markeringar – på bekostnad av saklig och genomarbetad politik. Decemberöverenskommelsen, Transportstyrelseskandalen och sparkandet av Försäkringskassans generaldirektör för att hon levererat enligt de direktiv hon fått är alla olika exempel på allvarliga åsidosättanden av det ansvar vi folkvalda har gentemot medborgarna. Yta har varit viktigare än innehåll.

Mandatperioden har också visat att så har det egentligen sett ut under lång tid. Statsministern själv har genom formuleringen ”vi har varit naiva” berättat hur makthavare konsekvent inte förmått, eller inte velat, göra seriösa helhetsbedömningar innan de fattat avgörande beslut. Riksrevisionen har levererat svidande kritik gällande brister i konsekvensanalyser och beredningsarbete såväl som uteblivna effekter av miljardsatsningar. Möjligheten att kunna berätta hur många fina och goda satsningar som genomförts har varit viktigare än de faktiska resultaten.

Samtidigt som det politiska spelet har fått breda ut sig har reella problem drabbat fler och hårdare än förut. Vårdköerna har inte bara växt, de har också växt på ödesdigra sätt där människor dött endast på grund av väntetider. Otryggheten i det offentliga utrymmet har gjort att allt fler, framför allt kvinnor, lägger om sina levnadsvanor för att undvika att röra sig ensamma utanför hemmet – ibland till och med på polisens inrådan. Sjuka och funktionsnedsatta har nekats sjukpenning respektive assistans utan att ha haft reell kontakt med de handläggare som fattat besluten. Skjutningar, sprängningar, attacker mot blåljuspersonal såväl som mot polisstationer och sjukhus rapporteras dagligen. De som har råd och möjlighet installerar larm, säkerhetsdörrar och skott- samt inbrottssäkra fönster. De tecknar privata sjukvårdsförsäkringar och lägger tid på att söka upp de sjukhus som har kortast köer. Tilliten till samhällets förmåga att leverera urholkas.

Från Sverigedemokraternas sida har vi inför årets val valt ut fyra fokusområden – migration, sammanhållning, kriminalpolitik och sjukvård. Jag brukar sammanfatta valet av dessa fyra områden med att det handlar om ett återupprättat samhällskontrakt. En förutsättning för samhällskontraktet är nämligen klara och tydliga regler gällande vilka som omfattas – det är där migrationspolitiken är avgörande. En annan förutsättning är också den gemenskap som möjliggör gemensamma strävanden och prioriteringar. Och de mest grundläggande områden där staten förväntas leverera tillbaka är hjälp till brottsutsatta och sjuka. Det är dessa fyra områdens urholkning som skapat en berättigad oro för såväl landets utveckling som den egna tryggheten, det är dessa fyra områden som måste prioriteras.

Vår politik på alla dessa områden vilar i sin tur på en respekt för rättssäkerhet och förmåga till ansvarstagande. Lagar ska följas, krav ska ställas och beslut ska respekteras. Jag kan ta det område som jag ansvarar för, migrationspolitiken, som exempel. Där gäller att gränserna måste kontrolleras och möjligheten att vistas i landet illegalt försvinna. Polisen och Migrationsverket måste få de verktyg de behöver för att säkerställa att vi vet vilka som vistas i vårt land och utvisa de som inte har rätt till det. Det handlar också om att tydliggöra vad som gäller för den som beviljas uppehållstillstånd – krav på egenförsörjning och laglydnad måste skärpas, och vi föreslår bland annat att utvisning ska bli obligatorisk för alla utländska medborgare som begår grövre brott. Även vid mindre grova brott ska frågan om utvisning alltid prövas – det ska inte vara upp till åklagaren själv att avgöra. Tiden då det lönat sig att fuska och ljuga, då den som gjort rätt för sig och följt regler fått sämre villkor än den som struntat i lagar eftersom påföljder aldrig utkrävts måste ta slut. Det är allvar nu, och vi tar det på allvar.


Paula Bieler (SD)
Riksdagsledamot 

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *