Catharina Gehrke, SOS Barnbyar

Att växa upp i utsatthet innebär till exempel att ett barn växer upp i fattigdom, utsätts för övergrepp, att familjen kan präglas av arbetslöshet, missbruk eller psykisk ohälsa. Utsattheten innebär också ofta att barnet saknar vuxna som bryr sig om hur barnet mår, hur hen utvecklas och vad hen behöver.

Utsatthet ger ofta en ökad risk för att barnet får svårare att utvecklas som andra barn, vilket i sin tur kan leda till att barnet får svårare att ta till sig ny kunskap, klara studier och skapa de nätverk som krävs för att kunna få jobb och försörja sig.

En tidig utsatthet kan kort och gott innebära att barnet aldrig kommer att kunna försörja sig som vuxen, vilket många gånger gör att nästa generation föds in i utsatthet och fattigdom. Det är en negativ spiral som måste brytas med både preventivt arbete och direkt stöd till varje enskilt utsatt barn. Det är vad SOS Barnbyars arbete går ut på.

Ett ledord i det arbetet är trygghet. Ett barn som inte känner sig tryggt har svårare att se en positiv framtid framför sig. Ett otryggt barn har svårare att ta till sig kunskap och skapa relationer till andra människor. Och att skapa trygghet för ett barn kräver flera grundstenar.

I våra barnbyar ger vi barnen ett tryggt hem. I det familjestärkande arbetet arbetar med vi att skapa trygghet hos föräldrarna så att de kan fortsätta ta hand om sina barn. Och i det arbete vi nu kommer att bedriva i Sverige så kommer vi att skapa trygghet hos en ofta utsatt grupp barn – ensamkommande barn med e-bo placering – genom fyra olika grundstenar: lärande, nätverk, empowerment och familjestärkande.

 

Innan vi fattade beslutet att vi skulle starta verksamhet i Sverige gjorde vi en omfattande kartläggning, både av våra internationella erfarenheter, och kring den aktuella situationen i Sverige rörande barn som saknar förälders omvårdnad, eller som riskerar att förlora förälders omvårdnad.

I det arbetet gjordes flera intervjuer med ensamkommande barn och barn som flytt till Sverige med sina föräldrar. Alla av de här barnen och ungdomarna sa samma sak: de behöver mer stöd i att lära sig svenska och mer kunskap om hur Sverige och svenskar fungerar, och de behöver någon som de hade kunnat fråga om råd. De som tyckte att de klarat sig bäst var de som haft någon vuxen som såg dem: en god man, en lärare eller idrottsledare – en vuxen som också såg deras potential och som stöttat dem i vägen framåt.

Barnen och ungdomarna behöver kunskap, nätverk och någon som ser deras potential. Det är utifrån de behoven, och vår internationella erfarenhet, som vi har byggt vårt professionella mentorsprogram i Sverige. Och vi såg att vårt familjestärkande arbete behövs även i Sverige. Ju tryggare familjen är, ju tryggare blir barnen.

Våra mentorer kommer att jobba utifrån varje individs enskilda behov och både ge individuellt stöd, som hjälp med svenska språket, och erbjuda kollektiva aktiviteter som matlagningskurser och trauma- och konflikthantering.

Vårt arbete bidrar till att barnen och ungdomarna utvecklas till trygga individer, som får en chans att gå i skola, utbilda sig och själva bidra till att utveckla de samhällen de lever i. Det skapar väl fungerande, hållbara samhällen.

Vi ser vårt arbete som en investering i framtiden. För ju fler barn som blir trygga, självständiga, självförsörjande individer, desto större möjligheter har vi till en positiv, hållbar framtid.

Målet med vår verksamhet är att bidra till en positiv samhällsutveckling, där alla barn och unga kan utvecklas utifrån sin egen potential. Vi arbetar alltid i samverkan med offentlig sektor, civilsamhälle och näringsliv. Vår erfarenhet är att bara då kan arbetet lyckas.

 

Catharina Gehrke
generalsekreterare SOS Barnbyar

 

Fakta ensamkommande barn med e-bo placering
E-bo placering betyder att det ensamkommande barnet är placerat i eget boende, det vill säga hos anhöriga eller bekanta. Ofta är de familjerna själva dåligt etablerade i det svenska samhället och kan präglas av arbetslöshet och psykisk ohälsa. Det innebär ökad risk för det ensamkommande barnet att isoleras och att möjlighet till stöd minskar.