Sitter vid datorn och planerar veckan som kommer och tänker som så många andra att jag önskar att dygnet hade fler timmar. För att få tid till att planera krävs inplanerad planeringstid, annars finns det helt enkelt inte tid till att planera.
Målmedvetenheten är tätt sammankopplat med planering. Mina långsiktiga mål påverkas av mina handlingar jag gör varje enskild vecka. Därför är jag noga med att min planering innehåller dessa handlingar.
Förutom mina vanliga arbetsuppgifter ska jag hålla två frukostföreläsningar och en utbildningsdag den här veckan. Det ska in i min veckoplanering och kräver naturligtvis en del omprioriteringar.
Hur vet vi egentligen vad som är rätt att prioritera och vad som är rätt att prioritera bort? Om jag ska lägga till något nytt betyder det vanligtvis att jag måste plocka bort något annat. Om jag ska kunna göra mitt bästa krävs att mitt veckoschema ger mig balans i livet och innehåller sådant som inte bara är kopplat till mitt arbete.
Jag som före detta elitidrottare har ägnat hela mitt liv åt fysisk aktivitet vilket innebär att mitt ”nya” stillasittande liv är den största utmaningen för mig. Jag försöker så gott det går att få in fysisk aktivitet i min veckoplanering men inser att det inte är helt lätt med småbarn och arbeten som kräver sitt. Jag har helt enkelt fått acceptera att allt som blir gjort är bättre än inget. Även om det oftast innebär att träningsmattan åker fram i vardagsrummet och jag tränar tillsammans med barnen och ibland får de bidra som extra vikt=)
Att prioritera är inte alltid helt lätt men en förutsättning för att få en strukturerad tillvaro som skapar förutsättningar för lyckade prestationer.
För att jag ska kunna prestera individuellt och tillsammans med andra krävs det att jag först och främst lär känna mig själv och blir medveten vad som fungerar allra bäst för mig oavsett yttre omständigheter. Jag kan bara påverka mig själv och min egen inställning.
/Anna Lindberg
