Respekt, ansvar och öppna dörrar.

Foto Annika Qarlsson 2 C

Annika Qarlsson, riksdagsledamot och jämställdhetspolitisk talesperson Centerpartiet

Våren -76 gick jag i femman. Sexan hade klassrummet över oss och det fanns några riktiga tuffa killar. Som vi både beundrade och var skraja för. Den våren var deras roliga på rasten att dra in någon tjej på toan och tafsa. 40 år senare ordnar polisen yrvaket en kampanj ”Tafsa inte”. Alla tjejer och kvinnor har en historia att berätta om tafsande killar. Nu har även statsmakten fattat. Bättre sent än aldrig.

Mycket kritik har framförts mot kampanjen, att tjejerna redan vet och de behöver inget armband. Det som krävs är nolltolerans för killars tafs, tillmälen som hora och att de har ansvar för sina egna handlingar och att tjejer faktiskt blir tagna på allvar när de berättar om övergrepp. Om denna kampanj kan leda ett steg närmare är det bra, men det är faktiskt inte nog!

För tafsande killar tar sig rättigheter på tjejers bekostnad och det är kriminellt. Det krävs ett annat förhållningssätt – på allvar – av både polis och hela rättsväsendet för att ansvar ska utkrävas och anmälningar tas på allvar som saknas idag. Då är inte en kampanj nog utan nu krävs systematiskt kvalitetshöjande insatser i verksamheten.

Från tafs till våld i nära relationer är det ett stort steg vad gäller vilka konsekvenser det får men när det gäller attityder och bemötande finns det stora likheter. Varningssignaler tas inte på allvar, anmälningar skrivs om och det saknas förståelse för hur olika personer faktiskt agerar i utsatt läge. Arbetet mot våld i nära relationer har pågått i decennier. Men vi är långt ifrån färdiga. Målet är att ingen kvinna eller man ska behöva leva i rädsla för att bli slagen. Centerpartiet vill se en nollvision för våld i nära relationer och sexualiserat våld.

För att nå noll behövs en nationell plan med mätbara mål. Där ett och samma tydliga uppdrag ges till alla berörda myndigheter med skarpa krav på uppföljning och utvärdering för att nå noll. En handlingsplan ska täcka allt från förebyggande till akuta insatser. Arbetet måste ha en helhetssyn och ske i samverkan mellan bland annat polis, socialtjänst och rättsväsendet i hela landet. Eftersom det får katastrofala följder, 15-20 kvinnor mördas varje år, när myndigheter missar våldsutsattas signaler.

Handlingsplanen ska innefatta både förebyggande och akuta delar. Åtgärder som krävs är obligatoriska hot- och riskbedömningar, stärkt brottsoffersstöd efter polisanmälan, besöksförbud och andra personskyddsåtgärder. Fler personer som jobbar i yrken som kommer i kontakt med våldsutsatta måste ha grundläggande kunskaper om våld för att förstå våldets mekanismer och ingripa tidigt. Det måste bli obligatoriskt i flera yrkesutbildningar. För rättsväsendet krävs också ökad kunskap om hur offer agerar i utsatta situationer. Utbildningar finns tillgängliga. Fler behöver gå dom!

Ett helt annat område som jag bara måste ta upp är Sveriges könsuppdelade arbetsmarknad. Där deltidsarbete, lägre status, sämre villkor, lägre löner och sämre möjligheter till karriär följer ett kön. Gissa vilket. En ledtråd till: samma kön tar också större ansvar för barnen och är mer sjukskrivna…

Om vi vill att det ska vara på något annat sätt då måste vi göra på ett annat sätt! Det gäller allt från vägledning inför yrkesvalen i skolåren till förutsättningarna för att starta och driva företag.

Det finns fortfarande kvar förlegade strukturer, där kvinnor inte förväntas vara entreprenörer eller ta risker. Det bidrar till att kvinnor inte driver företag i samma utsträckning som män, inte satsar lika mycket pengar eller tid på sina företag och har svårare att få lån beviljade för sitt företagande. Kvinnors företag växer inte lika snabbt och mycket som mäns. Antalet kvinnor som startar företag i Sverige har sedan mitten på 2000-talet ökat men härom året bröts den uppåtgående trenden. I de siffrorna kan man utläsa positiva effekter av en Alliansregering som satsade på kvinnors företagande till negativa effekter som kommer av den politiska osäkerhet som omgärdar välfärdsföretagande från den så kallat feministiska regeringen.

Människor ska ha möjlighet att starta företag och genom det blir det också fler arbetsgivare att välja på. Man måste kunna leva på sitt företag och den förödande vinst-diskussionen, som enbart förs inom välfärdsföretag som vård, skola och omsorg, behöver skiftas till att ha fokus på kvalité istället för utförare. Då kommer skattekronor värnas och förmeras och verksamheterna att utvecklas.

RUT-avdraget och LOV-reformen har gett fler kvinnor möjlighet att starta företag, vilket leder till fler kvinnor på ledande positioner och således förändrade strukturer i näringslivet. Genom LOV, lagen om valfrihet, som öppnar för privata aktörer inom välfärden, kan kvinnor som arbetar inom offentlig sektor lättare byta arbetsgivare och därmed påverka sin lön. Centerpartiet anser att LOV och möjligheten att driva företag inom välfärden är här för att stanna. Sverige behöver fler, inte färre, kvinnor som driver företag.

Att äga sin kropp och sin fysiska integritet är tillsammans med ekonomisk frihet grundläggande för jämställdhet. Djupa värderingar grundläggs under barndom och tonår, den grundhållning vi skaffat oss under uppväxten består ofta livet igenom. Självklart påverkas vi både av livet i sig och av en förändrad tidsanda. Men det är helt avgörande att börja tidigt när vi vill förändra normer och värderingar för ett mer jämställt samhälle. Föräldrar är avgörande. Skolan är en nyckelplats. Politiken gör skillnad. Hur flickor och pojkar bemöts, om det är med uppmuntran eller kritik, vilka förväntningar som ställs – det öppnar eller stänger dörrar för resten av livet.

Att beskriva saker tvärtemot brukar vara ett bra sätt för att kontrollera om det är så tokigt som man tror. Nyligen var det en krönika som bytte ut fotbollshuliganer mot Dramatenbesökare och i tonåren läste jag Egalias döttrar som beskriver matriarkatets förtryck. Om jag går tillbaka till våren -76 och byter ut Tomas och Peter till Mari och Christina som ”bara ville ha lite roligt på rasten” så blir det helt absurt. Låt oss ha lika höga förväntningar i allt – på både flickor och pojkar, tjejer och killar och kvinnor och män – och öppna dörrar så att alla får bli den de drömmer om att bli.

Annika Qarlsson

Riksdagsledamot Centerpartiet
Jämställdhetspolitisk talesperson

CEN_Logo_Narodlad_Liggande_CMYK

Foto Annika Qarlsson C

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *