Jag fick en andra chans.

Ulla

Ulla Andersson, ekonomiskpolitisk talesperson Vänsterpartiet

Ibland händer saker och ting i livet som gör att allt inte blir som man tänkt sig. När jag gick i gymnasiet dog min pappa. Jag hoppade av skolan för jag orkade inte med den då. Jag fick istället börja jobba då man på den tiden inte tilläts gå arbetslös som ung. Jag fick ett s.k. beredskapsjobb till kollektivavtalsenlig lön. Jag jobbade dessutom i mina föräldrars gatukök och kiosk. När mina kamrater tog studenten så jobbade jag istället.

Efter några år med egen kiosk, d.v.s. som småföretagare, började jag jobba i affär och sedan flyttade jag till en ny stad och som 19 år gammal ensamstående mamma var det tufft ekonomiskt att få det hela att gå ihop, även om jag hade ett jobb i barnomsorgen på avtalets lägsta nivå. Efter springvikariat inom såväl äldre- som barnomsorg och med all osäkerhet det innebär fick jag så småningom chansen att gå klar gymnasiet. Jag fick möjligheten att med ekonomisk ersättning utbilda mig till barnskötare. Så fick jag till slut min utbildning.

Även idag finns det många unga som inte gått ut gymnasiet. Skillnaden är att det nu är mycket svårare att få jobb utan gymnasiebetyg. Jag tycker att vi borde ge även dagens unga en andra chans. Vi har ju den absurda situationen att det samtidigt finns en massa människor som saknar arbete och en massa viktiga arbetsuppgifter som inte utförs. Vi behöver anställa fler inom inte minst äldreomsorgen. Samtidigt finns det de som redan jobbar där och som inte har adekvat utbildning för det jobbet. Vi skulle kunna lösa båda dessa problem på en gång genom att ta in nya framtida vårdbiträden och undersköterskor i vården och låta de som redan jobbar där vidareutbilda sig.

Efter ytterligare några år i yrket fick jag även möjligheten att gå en betald högskoleutbildning. Det var brist på förskollärare, så barnskötare med lång anställningstid fick ansöka om att gå en sådan utbildning och jag hade turen att antas.

För den som är ung idag kan det här låta verklighetsfrämmande. Men för inte så länge sedan var det så Sverige fungerade. Vi hade en aktiv arbetsmarknadspolitik och såg till att utbilda människor till bristyrken. Jag hade turen att vara ung i en tid då staten satsade på unga arbetslösa och gav outbildade en chans till utbildning.

Det var just sådana satsningar som gjorde att jag själv en gång kunde gå från outbildad i barnomsorgen med springvikariat till att först utbilda mig till barnskötare och sedan förskollärare. Staten betalade för att jag samtidigt med mitt jobb skulle kunna vidareutbilda mig. Det tjänade både jag och samhället på. Jag fick en bättre lön och en bättre pension. Samhället fick högre kvalitet i välfärden och större skatteintäkter.

Samtidigt som jag jobbade vidare i barnomsorgen engagerade jag mig i politiken. Då började en resa som via kommunpolitiken i Gävle skulle föra mig till riksdagen och uppdraget som vice ordförande och ekonomiskpolitisk talesperson för Vänsterpartiet.

Jag tycker det är viktigt att ha med sig sina erfarenheter in i politiken. Erfarenheter som ger en möjlighet att se på frågor utifrån olika perspektiv och även kunna se lösningar där andra bara ser problem eller föreslår lösningar som innebär nya problem som t.ex. sänkta löner som lösning på arbetslösheten. Har man själv haft det ekonomiskt tufft, fått möjligheten att utbilda sig och bidra till välfärdsbygget och få en ny chans, så förstår man att sänkta löner inte är lösningen utan att det som behövs är utbildning, trygghet och tron på en bättre framtid. Alla unga och även äldre bör få känna framtidstro. Det är mina erfarenheter som gör att jag arbetar politiskt för att fler ska få en andra chans.

Ulla Andersson

Ekonomiskpolitisk talesperson
Vänsterpartiet

V-logga_CMYK_Rod

 

6 kommentarer

  1. Fint skrivet, Ulla och jag håller med om att livs- och yrkeserfarenheter utvecklar och ger perspektiv. Själv har jag mycket goda erfarenheter av att vara fackligt ansluten, vilket gett mig stöd och hjälp mot vrånga arbetsgivare och i knepiga situationer!

  2. Det var väldigt bra att få ta del av din berättelse Ulla.
    Har nu lämnat miljöpartiet och gått.öner till ditt pari

  3. Mycket bra och viktig berättelse. Precis som Ulla skriver, kan det hända saker i livet som man inte rår på. Då måste samhället finnas där och erbjuda alternativ så att man får möjlighet att göra nya val i livet. Utbildning och riktiga jobb istället för gratisjobb (läs utnyttjande) och skattesänkningar är vägen att gå.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *