Är det nyfikenhet som driver människan över sundhetsgränsen?

Marianne Scheja, skådespelare, manusförfattare och coach

 

Var det nyfikenheten som drev Kim Wall att hoppa i en ubåt, ensam med en man? Var det nyfikenhet som drev den mannen att mörda henne? Är det också nyfikenhet som driver oss människor att sitta i timmar och titta på sociala medier och läsa om just sådana horribla händelser, likaväl som helt vardagliga triviala saker som matlagning?
Ja, det är förstås nyfikenhet som driver oss till både framgång och bakslag eller vansinne som i det här fallet. Hur kunde Kim som var en människokännare missa att han var farlig? Jo för att just en person som Madsen, som obesvärat kunde le och kryssa mellan olika lögner efter allt obegripligt grymt han utsatt denna unga kvinna och kvinnokropp för, just bevisar hur obegriplig och irrationell han är.

Kanske var det även nyfikenhet och nyhetshunger som orsakat att hon successivt låtit tänja på sin sundhetsgräns genom möten med udda personer och normaliserat farliga uppdrag.

Personer som stannar hos en partner som slår dem, stannar inte bara på grund av rädsla utan ofta för att personen också är karismatisk och attraktiv. Om en person är så arg att den slår sin sambo, kan man ju undra varför den inte gör slut istället? Jo för att våldet ofta eskalerar successivt för båda parter och till slut normaliseras.

Det är lätt att känna sig liten, ynklig och uppgiven.

Madsen verkar ha tänjt på sin sundhetsgräns och normaliserat våldsporr så till den milda grad att han enligt domen planlagt och utfört ett verkligt lustmord på denna unga fina tjej. Det gör ont i hela mig att tänka på att hon inser faran först när hon är instängd i en fuktig, kall ubåt under vatten och behandlas bestialiskt grymt.

Osund oro eller sund ro och till och med roligt?

Vår fantasiförmåga har vi fått för att just kunna känna empati eller att förutsäga fara. För mycket faroletande kan ju också ta en över sundhetsgränsen och leda till ångest och depressioner, då ältande av oro över saker som faktiskt inte händer nu, utan har hänt eller kan komma att hända är plågsamma. Vi kan skrämma upp oss själva ordentligt.
Fantasin blir då farlig eftersom kroppen och hjärnan stressas att tro att faran händer på riktigt vilket bryter ner personens välbefinnande på sikt. Ger vi då upp aktiviteter – sjukskrivs – får vi bara ännu mer tid till ältandet som då ökar och en ond spiral av ohälsa kan skapa stort lidande. Det gäller att inte gå över den där sundhetsgränsen med sin oro utan att flytta fokus på rogivande och roliga saker i tanke och handling. Idag roade jag mig med en promenad bland  blommande körsbärsträd i Kungsträdgården.

Hur hittar vi ro och rimliga sundhetsgränser?

Det är inte lätt att sluta oroa sig om man blivit van att oroa sig men det gäller att välja vad man oroar sig för. Är det verklig oro, som oro kring en ekonomi som inte går ihop eller en relation som är dysfunktionell eller rent av farlig, så kan oron vara befogad och konstruktiv för att ta lösa konflikt eller att ta sig ur relationen eller att planera för att få ordning på sin ekonomi.
Oftast oroar vi oss över de märkligaste små detaljer som hur en byxa sitter eller en rynka syns. Det finns mycket kreativt faroletande som kan skapa psykisk obalans. Det står varje dag i media att psykisk ohälsa ökar. Det är naturligtvis många faktorer som gör att människor upplever ohälsa. Igår handlade det mycket om att det kunde bero på att vi hela tiden bombas med information via smartphones. Som allt annat är både media och mobiler på gott och ont. Precis som allt annat finns det för- och nackdelar. Det viktiga är just att hitta en sund gräns för att skapa inre balans. Inte för lite och inte för mycket av något.

Hur sätter vi gränser?

Det finns ju så mycket mat i affärerna även om många inte har råd att köpa den. Men de som har råd handlar ju ofta för mycket och fetman ökar även för låginkomsttagare. Jag hade turen att igår bli bjuden på en fantastiskt lyxig och flott middag! Min gode vän Johan Petré bjöd mig och tio vänner till på en formidabel skaldjursplatå med champagneprovning på flotta Hotell Kungsträdgården.

Brasserie Makalös på Hotel Kungsträdgården

Jag älskar champagne men dricker det sällan. Idag skulle jag dessutom upp tidigt för att ha terapisamtal. Champagnen var fantastisk och jag skulle gärna smaka på alla sorter och faten dignade av ostron, musslor, räkor och hummer. Jag skulle gärna ätit och druckit upp allt som fanns kvar men då finns det ett svenskt ord som kan passa bra. Lagom!

Jag och Johan Petré

Jag använde min nyfikenhet och fantasi till konsekvenstänk.

Allt med måtta är faktiskt en bra devis. Att tänka ut bra och dåliga konsekvenser i förväg. Att medvetet sätta gränser redan innan man handlar, går på middagen eller lägger upp maten på tallriken, såväl som för en sund relation innan man går in i den och noga bedömer vilket uppdrag man kan göra, innan man hoppar i fel båt.

– Du ska inte handla när du är hungrig, säger min man för då köper jag för mycket mat. Om vi alla tänkte efter före, skulle vi nog även kunna minska berg och öar av sopor som nu drivit ut till havs och bl.a. bildat skräp-öar i storlek 3xFrankrike i Stilla Havet. De 38 miljoner plastrester – totalt 18 ton plast som har hittats på en stackars obebodd ö; Henderson Island – skulle då kanske sluta växa. Vi skulle kanske lyckas sätta sundare gränser och förbättra både vår egen psykiska, fysiska hälsa och jordens hälsa. Förtankar istället för eftertankar!

// Marianne

 

6 kommentarer

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *