Berlin och brorson och ogräs

Godmorgon! Sitter här och stressbloggar lite med pattsvetten rinnande innan jag drar till flygplatsen! Jag ska nämligen tillbringa midsommarhelgen i Berlin! Fantastiskt roligt. Jag har alltid trivts i Tyskland och numera känns det ännu roligare eftersom den här lilla gullgrisen a.k.a. min brorson har en tysk mamma och är således halvtysk.

Egentligen är mina två veckors gästbloggande slut idag, men jag vill ju visa er allt kul vi ska göra i helgen! Så mitt sista inlägg kommer på söndag kväll och det kommer att bli EPISKT. Missa ej! Jag tänker att om jag skriver så, ja då måste Sofia förlänga mina två veckor. Hehe!

Vår trädgård har fullkomligt exploderat den här veckan med ömsom sol, ömsom regn. Och egentligen är väl nästan allt ni ser på den här bilden ogräs, men jag tycker att det är fantastiskt fint och tänker inte “rensa upp” utan njuta av allt det gröna!

Ha en fantastisk helg! Hade jag varit lite proffsigare så hade jag fixat tidsinställda inlägg till er, men det kommer kanske? Har nämligen insett att jag tycker att det är kul att blogga.

På återseende! /Katarina

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Laxbowl och Balmain och Jenny Åkerman

Idag har jag haft långlunch med Jenny Åkerman ute i det fina sommarvädret. Man kan säga att Jenny är länken mellan mig i butiken och Specsavers huvudkontor, så vi har regelbundna möten och stämmer av sånt som vi tycker funkar bra, och försöker brainstorma lösningar på sånt som funkar mindre bra. Jenny har en bakgrund som säljare och det är toppen att bolla idéer med någon som själv jobbat på golvet som butikschef inom retail. Våra möten är pragmatiska och konkreta!

Jag har samma Marc Jacobsbåge som ni sett förut, artikelnummer 30769274 men idag med rosa glas. Jenny sportar en Balmain med artikelnummer 30570719. Bägge bågarna hittar du i din närmaste Specsaversbutik!

Min butik ligger granne med Stigs konditori, och jag blev väldigt nöjd när jag upptäckte att jag kunde få en laxbowl till lunch – jag älskar asiatisk mat!

På återseende! /Katarina

Lämna kommentar Dela inlägget:

The Oaks och BG och Micke Ringdahl

Idag har detta varit min arbetsplats! Jag klagar icke. Vi var inhyrda på BG (Bergendahlska gården) för att spela när personalen hade lite samkväm. Otroligt flott som musiker att bara behöva dyka upp, ljudanläggning osv var redan på plats och vi blev väl omhändertagna på alla sätt.

Jag passade på och invigde mina nya röda skor som jag köpt på https://www.thekjstore.se/

Och i pausen blev vi serverade kaffe av bäste Micke Ringdahl!

Det var ett jättebra arrangemang på alla sätt och jag kan verkligen rekommendera alla att spela där om de får chansen.

På återseende! /Katarina

Lämna kommentar Dela inlägget:

Gitarrer och The Oaks och genrep

Idag när jag kom hem efter jobbet så stod dessa uppradade i köket… och det betyder att vi ska repa! Wincent och jag bildar tillsammans The Oaks, en duo som spelar country/gospel/bluegrass. Det är jag som gillar att repa i köket eftersom sångakustiken är så bra där. Imorgon har vi ett lunchgig så vi ska dra igenom vår setlista och kolla om något behöver justeras.

Man kan ju inte ha samma gitarr till alla låtar.
Wincents båge är en Tiger of Sweden som vi tyvärr inte har i sortimentet längre. Det är både skönt och snyggt med blå glas!

På återseende! /Katarina

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Heléne Alklid och Väla och Yngwie

Idag har jag och Heléne varit i Väla och shoppat, ätit och pratat en massa. Jag har känt henne sen jag var liten, och när jag var typ fem och hon gick på högstadiet så var hon min största idol. Jag hade inte så höga krav då utan jag älskade henne villkorslöst eftersom

1: Hon var cool som rökte.

2: Hon var cool som ägde mycket smink.

3: Hon var cool och vuxen som GICK UTAN TERMOBYXOR på vintern. Jag har ett distinkt minne av att hon drar mig i en pulka i -10 grader och jag beundrar hennes übertajta 80-talsjeans och stövletter med klack. (Jag fick inte gå ut utan termobyxor, jag fick inte ha klackaskor och jag fick definitivt inte röka. Jag var så curlad.)

Jag älskar henne fortfarande men nu beror det främst på att

1: Hon är vass som ett jävla rakblad. Jag tror inte att det finns något jobb i hela världen som hon inte skulle klara av om hon gick in för det.

2: Hon tycker aldrig synd om sig själv utan fokuserar på allt hon har att vara tacksam över.

3: Hon är rolig.

Hon är även en fantastisk fotograf som håller på mycket med makrofotografering (extrema närbilder) och om ni vill se hennes foton så hittar ni dem här:

https://www.fotosidan.se/blogs/helene/index.htm?fbclid=IwAR3Yim01Own-hmEfTxOLeqgZ6HFPJuDF6TV5j1eMziCurZIUS08hr741fsE

Jag har skällt på henne och sagt att hon måste börja blogga lite igen. Om ni gillar hennes foton så går de att förstora och smälla upp på en fondvägg, bara kontakta henne om ni är intresserade av det.

Heléne Alklid och jag. Mina bågar har artikelnummer 21659041 och är färgade i en brun gradal 1.
Ja på den här nivån är det oftast när vi hänger.
Handtorken på Välas damrum. Är det någon mer än jag som alltid tänker på Yngwie när ni ser en sån här?

 

På återseende! /Katarina

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Bellybuster och Machine och videoinspelning

Ikväll har jag hälsat på bandet Bellybuster när de spelar in sin nya video.

Bellybuster: B-O Kjellsson, Wincent Ek, Tomas Olsson, Martin Javerbrant.

Det är spännande tider för Bellybuster. Just nu sitter nämligen den amerikanske producenten “Machine” (Gene Freeman) i Austin, Texas och jobbar med deras nästa skiva som kommer i september. Jag kan avslöja att det låter redan svinbra, och då är det ändå långt ifrån klart. You’re in for a treat!

Martin kan för övrigt vara världens coolaste basist live.

 

Mellan tagningarna måste insatsen utvärderas…
… på den lilla, lilla skärmen.
Tomas berättade för mig hur enkelt han tycker det är att sjunga, spela och ta regi samtidigt. Bäst gillar han när han får lite koreografi, han är ju dansare i grunden. Det där sista kan jag ha hittat på.
B-O har rätt prioriteringar – glasögonen måste sitta perfekt.

Mellan de olika scenerna är det klädbyten, och rätt som det var så gjorde de en tagning med bar överkropp, allihop. Nej jag skojar inte och jag blir nog aldrig vad jag har varit. Kan ju såklart inte lägga ut foton här för då vill ju alla ha!
Nya kläder, ny scen och ny regi.

Klädbyte igen, och fram med drönaren! Den lät som en ilsken getingsvärm och Tomas tyckte att den stirrade elakt på honom.
“Den är inte farlig, det känns som att den är närmare än vad den är”
… men Tomas är inte helt övertygad.
Ser ni drönaren ovanför Wincent?

Drönaren i förgrunden.

“Har du tagit något foto med drönaren?” Ja B-O, det har jag.

På återseende! /Katarina

 

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

 

Lördag och jobb och alla ska ha råd med glasögon

Idag var jag uppe med tuppen för idag skulle jag jobba! Det är lite surt ibland att jobba när de flesta andra är lediga, men det är ju en del av att jobba med service. Dessutom så är de flesta kunderna på gott humör och inte så stressade på lördagar.
Jag är optiker och driver en liten Specsaversbutik i Värnamo sedan drygt två år tillbaka, och pendlar alltså från Växjö där jag och Wincent bor på Araby. Jag har tagit över befintlig verksamhet förut och det är alltid tufft. Så den första tiden var kämpig även här, mycket som satt i väggarna och mycket som behövde förändras. Men så är det ju alltid och om man bara hänger i och inte ger upp så släpper det. Nu har jag en fantastisk liten verksamhet här som rullar i alla avseenden och det är dags att börja finlira! Den här sommaren t ex har jag testat att lägga upp semesterschemat på ett sätt som är helt utanför boxen i vår bransch, och efter sommaren får jag utvärdera dels hur personalen har upplevt det, men också givetvis hur det har påverkat försäljningen. Förhoppningsvis blir det tummen upp på bägge punkter!
För mig så startade intresset för yrket mycket med bågar, och jag älskar verkligen snygga bågar och har som ni säkert misstänker, ganska många par glasögon. Idag sportar jag en Marc Jacobs med artikelnummer 30769274, en fräsch variant på den i mitt tycke lite uttjatade pilotbågen.


MEN… det som gör att jag stannat på Specsavers i snart tio år är faktiskt inte produkterna eller arbetssättet, utan Specsavers värdegrund. Många känner inte till detta men Specsavers är privatägt och styrs fortfarande i stort av samma brittiska par som startade företaget på 80-talet, optikerna Mary och Doug Perkins. Deras motto är att “alla ska ha råd med glasögon”, och det är en tanke som jag verkligen står bakom till 100%. Vi kan lösa de flesta problem på en liten peng om det kniper och ingen behöver någonsin skämmas för att ha en liten budget hos oss. Säg hur det ligger till så slopar vi säljsnacket med all information om vårt breda produktsortiment och räknar snabbt ut den absolut billigaste lösningen för dig!

På återseende! /Katarina

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Semester och blomma och tapas

Vilken underbar kväll jag har haft med After work! Vi insåg igår att nästa gång som vi jobbar tillsammans alla fem är 15 augusti… så det passade att gå ut och äta och fira av Ulrika som går först ut på semester nu!

Det började med att jag fick en blomma – vilket jag tyckte var lite märkligt. Men min personal tycker alltså att “det är ju sommar nu” är anledning till att ge chefen en blomma. Jag protesterar icke!

Ja ni ser ju vilket team jag har. Man blir ju fan blankögd.

Sen drog vi iväg till Tapasmarket, en tapasrestaurang i Värnamo som aldrig gör en besviken. Från vänster Ulrika, Therese, Yvonne och jag – Karolina tog bilden.

Vi satt där i över tre timmar och åt och drack, drack och åt. Och skrattade! Vi skrattar glatt åt både varandra och oss själva och den sortens humor tycker jag är väldigt rolig. Eftersom vi är så snälla allihop så kan vi driva lite med varandra utan att någon blir sårad. Alla har sannerligen sina små egenheter! Vi avrundade med den något otippade desserten pannacotta med kanderade popcorn, väldigt gott.

Ikväll somnar jag med ett leende på läpparna och tacksamhet i mitt hjärta… /Katarina

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

 

Läppinjektioner och Emma Wigg och tidiga mornar

Idag har jag varit på Dr Tores klinik och injicerat läpparna. Egentligen tycker jag att allt sånt är en privatsak, men jag vill ändå skriva om detta för jag tycker att det är en så missförstådd procedur. De flesta verkar tro att man går en gång och så har man mun som en anka/babianröv efter det men nej. Det krävs massor med injektioner för att få till den där riktiga vulgo-looken. Och är man som jag inte ute efter den så behöver man alltså inte vara orolig om man bara går ibland.

I mitt fall har det knappt märkts nån skillnad för omgivningen, eftersom jag alltid har läppstift. Före injektionerna så målade jag den formen jag ville ha på frihand varje morgon, men numera så har läpparna den form jag vill ha och jag behöver bara måla den. Går fortare och är enklare. Samma sak med mina ögonbryn, jag har inte tatuerat dem för att jag inte ska behöva måla dem, utan jag har tatuerat den form jag vill ha så att det ska bli enklare att måla dem.

Men visst blir det fult ibland när folk gjort läpparna, det tycker jag också. Så därför var det skönt när jag gick dit första gången och möttes av ett bekant ansikte! Emma är en gammal kollega från Medley och jag visste inte att hon jobbade med sånt här numera. Men det känns såklart tryggt att det är någon jag litar på som håller i sprutan, och så är det gött med någon som inte tar illa upp när jag skrattar hysteriskt varje gång jag ser resultatet. Jag antar att man ska se sig i spegeln och liksom “åå vad fint det blev” efteråt men man ser ju helt sjuk ut när det är nygjort, som om man fått någon konstig allergisk reaktion. Så idag blir det ingen selfie!

När jag ringde för att boka tid så sa jag att jag kunde idag, vilken tid som helst. 8.15 sa Emma då. Shit vad tidigt tänkte jag, men nu får jag stå mitt kast! Retar mig själv på folk som ringer och bokar tid på jobbet och säger att de kan “när som helst” och sen ratar de tiderna man erbjuder, hehe! Emma bekräftade att detta inte var den mest populära tiden för någon typ av ingrepp. Jag förstår det.

På återseende! /Katarina

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget:

 

Fire in the hole

Och nu kommer inlägget som jag förstått att vissa väntat på, hehe! Varför jag inte vill ha barn.

Jag kan ju börja med att säga att det inte är så mycket att jag inte vill ha barn, som att jag inte längtar efter det. Jag har verkligen aldrig känt det där suget efter att bli nåns morsa. Och jag tycker att barn ska komma till världen efterlängtade. Men du kommer ju att älska ditt barn när det väl är här, tänker kanske du. Ja troligen, eftersom det ligger i vårt DNA att älska vår avkomma, men det är ingen garanti, nej. Oönskade barn är vanligare än vi vill kännas vid. När man är barnfri som jag så ser olyckliga föräldrar mig som ett biktbås, som någon de har något gemensamt med. Jag har hört många sorgliga berättelser om hur föräldrar hade valt bort barnen om de fått göra om alltihop igen, hur de ångrar sig och räknar åren tills barnen flyttar hemifrån. Och när de tror att deras ånger ger oss något gemensamt så är de väldigt fel ute. Jag föraktar människor som ångrar sina barn och vädrar de tankarna högt – tryck ner dem nånstans dit solen aldrig når och tänk aldrig de tankarna igen. (Och så undrar jag när de beskriver hur inrutat och begränsat livet med barn blev – hur trodde du att det skulle bli??)

Samtidigt som jag blev mer och mer säker på att jag aldrig ville bli mamma, så hade människor runt omkring mig svårt att bli gravida, fina människor som inget hellre önskade än att bli föräldrar. Så jag tänkte att det vore ju synd att vaska mina ägg – och donerade. Boostade fertiliteten här hemma med sprutor och fick sedan åka till Huddinge sjukhus där de plockade mina ägg som man plockar frukt. Jag fick följa allt på en monitor och det var en imponerande process. Men det visade sig att jag var superfertil, och den normala dosen boost var alldeles för mycket för mig, det hade räckt med en bråkdel av det jag fick. Så väl hemma igen fick jag läggas in några dagar, en äggstock är normalt sett ca 3 cm i diameter och mina var då 12 cm. Jag var urplockad och motsatsen till gravid men jag såg väldigt gravid ut.

Det blev ägg så att det räckte till två fotbollslag och blev över, och när de barnen fyller 18 så får de veta vem jag är om de vill. Jag hoppas såklart att de söker upp mig, eftersom det är så spännande med arv och miljö, men om ingen dyker upp så tänker jag att de har inget behov av att träffa mig och det är ju bra det också.

Det är en het potatis att välja bort barn. Många ser det som en attack på sin egen livsstil men det är det verkligen inte, det är bara så jag vill leva och ingen annan behöver ta mitt val personligt. En del föräldrar blir defensiva och upprepar gärna “du vet inte vad du missar” när jag säger att den livsstilen inte är något för mig. Kanske det, brukar jag säga. Och så tänker jag men du vet inte heller vad du missar. När föräldrar ska föreställa sig livet utan barn så tänker de såklart tillbaka på sina egna liv före barnen. När de var unga, osäkra på sig själva, hade oordnad ekonomi, kanske pluggade och/eller letade efter en duglig livskamrat. Och den tiden vill inte jag heller tillbaka till. Men att vara barnfri nu! Det är så gött när man är 40+. Gift med min bästa vän, har ett superroligt jobb, tid och energi för mina vänner och hobbies. Vill jag hänka till Berlin över midsommar? Ja tack. Kan jag sätta mig i bilen och köra hem till ledsna kompisen på stört när hen ringer? Ja det kan jag. En ledig dag betyder sovmorgon och långfrukost i tystnad om jag känner för det. All fritid är egentid om jag vill. Mitt liv är så oerhört fritt och jag älskar det.

Med åren har jag samlat på kvinnliga förebilder utan barn, se några exempel nedan som jag följt länge i sociala medier. Oavsett vilka ovanliga livsval du gör så finns det alltid någon som har gått före dig, hitta dem och hämta styrka från dem när du känner dig ifrågasatt och missförstådd. Ingen vet bättre än du vad som är bäst för dig – glöm aldrig det.

På återseende! /Katarina

Lämna kommentar (12 st) Dela inlägget: