Idag har jag varit på Dr Tores klinik och injicerat läpparna. Egentligen tycker jag att allt sånt är en privatsak, men jag vill ändå skriva om detta för jag tycker att det är en så missförstådd procedur. De flesta verkar tro att man går en gång och så har man mun som en anka/babianröv efter det men nej. Det krävs massor med injektioner för att få till den där riktiga vulgo-looken. Och är man som jag inte ute efter den så behöver man alltså inte vara orolig om man bara går ibland.

I mitt fall har det knappt märkts nån skillnad för omgivningen, eftersom jag alltid har läppstift. Före injektionerna så målade jag den formen jag ville ha på frihand varje morgon, men numera så har läpparna den form jag vill ha och jag behöver bara måla den. Går fortare och är enklare. Samma sak med mina ögonbryn, jag har inte tatuerat dem för att jag inte ska behöva måla dem, utan jag har tatuerat den form jag vill ha så att det ska bli enklare att måla dem.

Men visst blir det fult ibland när folk gjort läpparna, det tycker jag också. Så därför var det skönt när jag gick dit första gången och möttes av ett bekant ansikte! Emma är en gammal kollega från Medley och jag visste inte att hon jobbade med sånt här numera. Men det känns såklart tryggt att det är någon jag litar på som håller i sprutan, och så är det gött med någon som inte tar illa upp när jag skrattar hysteriskt varje gång jag ser resultatet. Jag antar att man ska se sig i spegeln och liksom “åå vad fint det blev” efteråt men man ser ju helt sjuk ut när det är nygjort, som om man fått någon konstig allergisk reaktion. Så idag blir det ingen selfie!

När jag ringde för att boka tid så sa jag att jag kunde idag, vilken tid som helst. 8.15 sa Emma då. Shit vad tidigt tänkte jag, men nu får jag stå mitt kast! Retar mig själv på folk som ringer och bokar tid på jobbet och säger att de kan “när som helst” och sen ratar de tiderna man erbjuder, hehe! Emma bekräftade att detta inte var den mest populära tiden för någon typ av ingrepp. Jag förstår det.

På återseende! /Katarina