Dr Mukweges dröm

Läkarmissionen

 

Dr Denis Mukwege har en dröm om att Panzisjukhuset ska få vara ett sjukhus dit gravida kvinnor kommer för att föda barn och få hjälp med familjeplanering. Som det ser ut idag är det alltför många som inte har råd. 7 kvinnor på 1000 dör i samband med en graviditet, ofta som en direkt konsekvens av att de flesta inte har möjlighet att besöka mödravården och följa hur graviditeten utvecklar sig.
När det sedan blir dags för förlossning har de inte råd att föda på sjukhus och en hemmafödsel innebär stora risker.

– Om det tillstöter komplikationer är det ofta för sent när de väl kommer in till sjukhuset, och då kan vi inte hjälpa dem.

Dr Denis Mukwege är noga med att poängtera att tiden efter förlossningen också är avgörande. Att det är viktigt att modern och barnet får skapa ett band i lugn och ro, och framför allt att kvinnan får stöd och hjälp med familjeplanering. Att hon själv måste få bestämma om och när och hur många barn hon vill ha.

Dr Denis Mukwege 2015. Fotograf: Håkan Flank

 

Dr Mukwege är full av beundran inför Kongos kvinnor. Han menar att utan dem finns det ingen framtid.

– Kvinnor lever inte bara för sig själva, utan även för sina barn, familj och för samhället. Och när man ser Kongos kvinnor förstår man att de är väldigt starka trots att de genomgått fruktansvärda situationer. Det är för att de inte lever endast för sig själva. Det är anledningen till att jag är övertygad om att Kongo inte kan byggas upp utan kvinnor.

 

 

/Emelie Gunnarsson, praktikant/kommunikatör Läkarmissionen

 

Lämna kommentar Dela inlägget:

Verklighetens hjältar

Läkarmissionen

 

Dr Neema Rukunghu och Dr Freddy Bukenyera möttes under läkarutbildningen i Bukavu i Kongo för 17 år sedan. Idag är de gifta, har fem barn och är båda otroligt viktiga pusselbitar inom den kongolesiska vården.

 

 

 

 

 

 

Neema är läkare på det berömda Panzisjukhuset, där hon dagligen möter och vårdar kvinnor och barn som blivit utsatta för ohyggligt sexuellt våld. Freddy arbetar mer administrativt med att bygga ut det kongolesiska hälsovårdssystemet så att fler människor kan få hjälp.

Tillsammans förbättrar de situationen för tusentals kvinnor och barn i Kongo.

Panzisjukhuet. Fotograf: Hans Jörgen Ramstedt 2013

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

/ Emelie Gunnarsson, praktikant/kommunikatör Läkarmissionen

Lämna kommentar Dela inlägget:

Samtal med Läkarmissionens ambassadör Lotta Gray

Läkarmissionen

 

“Hur vet jag att mina pengar verkligen kommer fram?”

Det är en fråga man stöter på i de flesta sammanhang som rör biståndsorganisationer. Det är en sund och fullständigt legitim fråga, ett visst mått av skepsis är man nog nödgad att ha i en värld av fake news och snabba klick. Ett sätt för Läkarmissionen att försäkra människor om att pengarna som skänks kommer till nytta är att låta våra representanter berätta om sina upplevelser i de utsatta områdena.

Journalisten och bloggaren Lotta Gray är en av våra mest hängivna ambassadörer och 2016 reste hon ner till Kongo för att besöka Panzisjukhuset, där det pågår ett kontinuerligt arbete för kvinnors hälsa och för att minska mödradödligheten. Upplevelsen blev omvälvande.

 

 

– Jag förväntade mig ett land i kaos, med dålig infrastruktur, stor fattigdom och många internflyktingar. Och så var det förstås men som vanligt under mina resor slås jag alltid av den otroliga kraften som finns hos människor att resa sig och samla ihop sig från de enkla förutsättningar man har.

“Att de grova övergreppen mot kvinnorna ska upphöra och att de en dag ska kunna känna sig trygga i samhället. Att de ska kunna återfå sin värdighet och med dem ett helt folk. Det är för den dagen jag kämpar och det är för den dagen jag riskerar mitt liv. Min högsta önskan är att få se den komma.”

Citatet kommer från Denis Mukwege, den flerfaldigt prisbelönte läkaren som vigt sitt liv åt att hjälpa kvinnor som utsatts för sexuellt våld i Kongo. Sedan 1999 leder han Panzisjukhusets arbete. Men han betalar ett högt pris. 2012 utsattes han för ett mordförsök och han arbetar nuförtiden omringad av FN-soldater eftersom hotbilden mot honom bedöms vara fortsatt hög. När Lotta Gray besökte sjukhuset stod vakterna utposterade vid ingången.

– Tyvärr var inte Mukwege på plats under mitt besök på Panzi men vi åt lunch varje dag i hans hus som ligger inne på sjukhusområdet. Det var en mäktig känsla att då sitta där, ändå i hans närvaro på något vis.

Kongo präglas av interna stridigheter och lokalbefolkningen drabbas hårt. Panzisjukhuset blir som en trygg oas i ett krig där kvinnorna utsätts för svåra övergrepp. De senaste snart 20 åren har över 40 000 kvinnor opererats på Panzi, de flesta med svåra skador efter grova våldtäkter.

– Situationen för kvinnor överlag i Kongo primärt är väldigt tuff då konflikten innebär svårigheter för dem att klara sin vardag. De utsätts för hot och risker bara genom att hämta vatten eller arbeta på fälten, berättar Lotta.

Och mödradödligheten är hög. 99% av all mödradödlighet i världen sker i fattiga länder, och majoriteten i Afrika. I Kongo dör 900 kvinnor på 100 000 förlossningar, oftast på grund av att födseln sker i hemmet. Det främsta målet med Läkarmissionens kampanj är förstås att fler kvinnor ska få en säker förlossning på sjukhus, men även att kvinnorna får information om preventivmedel och familjeplanering och kan vaccinera sitt nyfödda barn. På så vis får kvinnorna en mer övergripande trygghet som inte är möjlig genom den vanliga läkarvården, då den är nedmonterad på grund av det pågående kriget.

För Lotta Gray är det en självklarhet att vi måste kämpa för att få ner mödradödligheten i dessa länder.

– Mors Dag-kampanjen är det det finaste som finns. Jag har svårt att se vad som kan vara en bättre present än att ge en annan kvinna, i ett annat land, en plats på sjukhus för att kunna föda tryggt. Jag vet att pengarna kommer fram till rätt projekt och förändrar. Jag har ju sett det själv på plats. Att vara på förlossningsavdelningen på Panzi är som en känslomässig torktumlare.

Kriget i Kongo fortsätter. Men så gör även Denis Mukweges outtröttliga kamp för Kongos kvinnor. Hans dröm är att Panzisjukhuset ska få vara ett vanligt sjukhus dit alla kvinnor får komma och föda sina barn tryggt och säkert.
Lotta Gray önskar en framtid där mödradödligheten går ner och kvinnorna i Kongo och Tanzania har mer inflytande över sina egna liv.

– Kvinnorna är ju Afrikas ryggrad på något vis, avslutar hon.

/ Emelie Gunnarsson, praktikant/kommunikatör Läkarmissionen

Lämna kommentar Dela inlägget:

Frågan om mödradödlighet fortsatt angelägen

Läkarmissionen

 

Mödradödlighet är ett samlingsord för dödsfall orsakade av komplikationer under graviditeten eller inom 42 dagar efter förlossningen. Varje dag dör cirka 830 kvinnor runtom i världen på grund av just sådana här komplikationer. Men det hade kunnat förhindras.

En del av Läkarmissionens arbete går ut på att minska mödradödligheten i Kongo, Tanzania och Afghanistan genom att hjälpa till att bland annat finansiera säkra förlossningar och stötta kvinnorna i familjebildningsfrågor.

Bild från Panzisjukhuset i Kongo. Fotograf: Jörne Bodesand

 

Du kan bidra genom att ge bort en morsdagspresent som räddar liv!
SMS:a “MORS DAG” till 729 72 så skänker du 150 kr. Gåvan går till förlossningar på Panzisjukhuset i DR Kongo.

Läs mer på www.lakarmissionen.se 


/ Emelie Gunnarsson, praktikant/kommunikatör Läkarmissionen

Lämna kommentar Dela inlägget:

En helt ny värld!

Läkarmissionen

Tänk dig att du jobbar som busschaufför, men alltid är rädd för att din stora hemlighet ska bli avslöjad: Du kan inte läsa, skriva eller räkna.
Precis så har det varit för Enemesio Munoz.

När vi träffar honom går han sin femte vecka i vår specialkurs för vuxna analfabeter, i staden Matagalpa i Nicaragua. En helt ny värld håller, äntligen, på att öppna sig för honom. Alla år av skam, rädsla och mindervärdeskomplex kommer snart att vara över.

Även i ett fattigt land som Nicaragua är det numera ett krav att kunna läsa, skriva och räkna, för att bli anställd. Idag skulle någon som Enemesio aldrig få börja som busschaufför.

”Jag blir så lycklig när jag ser deras framsteg. Många av dem kan inte ens klockan, när de börjar här. Men några som jag har haft som elever, studerar nu på universitet”, berättar frivilligläraren Felipa Zamoro stolt.

Eftersom de som leder kurserna gör det ideellt och merparten av lokalerna som används lånas ut gratis, är det främst böckerna och utbildningen av lärarna som kostar pengar. Ca 200 kronor är det som krävs för att en vuxen analfabet ska få lära sig läsa, skriva och räkna.

En helt ny värld

 

/ Hanna Rosell, digital kommunikatör Läkarmissionen

lm_logo_1200x630

Lämna kommentar Dela inlägget:

De drog in mig i skogen

Läkarmissionen

Läkarmissionen

Det sexuella våldet i Kongo är vida känt. Rebellgrupper som härjar runt byarna ute på landsbygden är de främsta förövarna men även vanliga civila. Det är ett medel i kriget och ett effektivt sätt att slå sönder strukturerna i ett samhälle. Skapar terror och förtryck. Soldaterna blir uppmanade av sina rebelledare att sprida skräck på detta sätt.

Man våldtar kvinnor och barn, ibland för man bort alla flickor från en by och våldtar dem systematisk under flera år. På Panzisjukhuset är man specialiserade på att ta hand om kvinnor som utsätts för just detta. Och de är cirka 10 stycken som kommer om dagen.

bild1 bild2

Det är så väldigt vackert här. Anlagda rosenbuskar, välklippt gräs. Men överallt sitter de. Kvinnor i varierande åldrar. Unga och gamla. De sover på det hårda cementgolvet, sitter och flätar korgar, väntar, leker med sina barn. De är inlagda här, en del för att de blivit våldtagna och behöver opereras, andra för andra gynekologiska åkommor.

Panzis program för sexuellt våld är känt över hela världen och den enda åtgärd som finns i ett land lika stort som norra Europa.

bild3
Dr Mukwege opererar dem. Försöker laga dem. Många har svåra skador i underlivet av machetes eller gevär. Man trasar sönder dem helt enkelt. Och ofta sker övergreppen när flickor är ute på åkrarna och jobbar eller måste gå långt för att hämta vatten.

Offren har en helt egen avdelning här på Panzi eftersom de är så stigmatiserade. Vi får inte fotografera av respekt. Men ta bilder på avstånd så länge vi inte visar deras ansikten.

De får traumaterapi här. Får berätta, blir lyssnade på och får stöd. Ofta kan de inte återvända hem till sina byar eftersom det är en sådan stor skam och deras män nästan alltid förskjuter dem.

Så de hamnar på gatan eller i bästa fall få bo hos släktingar. Familjen splittras. Precis som rebellerna vill . Då kan de ta över byarna och använda marken till att söka efter coltan (ett material som används bland annat i våra iphones) och den största anledningen till att Kongo är så oerhört rikt men har ett hungrande och svårt plågat folk i krig sedan 20 år.

”Sunshine”, 32;

”Jag jobbade ute på fältet då soldaterna kom. De var två stycken och hade vapen. De drog mig in i skogen och våldtog mig. Mina barn var hemma i byn. Jag var var ensam.

Sedan gick jag tillbaka och berättade för min man eftersom jag inte visste om jag var infekterad med något. Han sa att han skulle lämna mig om jag var smittad. Vi var tvungna att fly och bo i skogen för rebellerna kom tillbaka den natten och brände ner hela byn. Sedan fick jag höras talas om Panzi och att man kunde få komma hit. Nu har jag varit här i två veckor och är inte smittad.”

bild4

Hon tittar ner i knäet när hon pratar. Plockar lite med kjolen men vill berätta.

”Jag måste tillbaka. Vi har tält nu i vår by. Jag känner mig säker och jag måste tillbaka till mina barn men är väldigt glad över den hjälp jag fått här.”

Hon är modig.

Den första dagen vi kom till Panzi berättade en av sköterskorna att en ung flicka på runt 15 var på väg från Goma i östra Kongo. Hon hade blivit gruppvåldtagen och man hade skurit av henne båda brösten. I denna stund forslade man henne med båt till Panzi för att försöka rädda henne.

Våldtäkterna ökar på små barn. De ser man tydligt. Numera är de så små som 18 månader när de kommer till Panzi och det finns en speciell provins där det bringar tur att våldta små barn. Att man blir skyddad från onda andar. Dr Mukwege har själv besökt byn för att försöka ta reda på hur denna ondska kan existera och prata dem tillrätta.

Jag ska träffa en mamma med sitt barn i morgon. Barnet har blivit våldtaget. Hur förbereder man sig? Hur gör man?

bild5

Det är svårt för människor i Sverige att stoppa våldtäkterna. Men man kan stötta ett sjukhus. Överallt på Panzi ser man Läkarmissionens närvaro.


/ Lotta Gray, Ambassadör för Läkarmissionen

 

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

Bloggare gör skillnad på många sätt

Läkarmissionen

Läkarmissionen

Förra helgen var jag på Better Bloggers konferens BBCON – Sveriges största bloggkonferens med fokus på kunskap och utveckling. Under en heldag fick jag inspiration och konkreta tips och verktyg från några av Sveriges mest framgångsrika bloggare. På plats fanns bland andra Clara Lidström, Sandra Beijer och många andra som gjort bloggandet till sitt yrke.

Ett par veckor tidigare var jag på en föreläsning med Isabella Löwengrip, som ju också blivit känd via sin blogg. Hon berättade om hur hennes företag Löwengrip Care & Colour säljer en deodorant var fjärde minut och omsätter 24 miljoner kronor.

Det finns helt enkelt ingen tvekan om att bloggar är big business och som projektledare för vår morsdagskampanj har jag verkligen märkt hur stor skillnad det gör när bloggare berättar om oss.

Läkarmissionens morsdagskampanj handlar om att försöka få människor att köpa en förlossning i morsdagspresent. 2014 sålde vi 900 förlossningar och det är ett bra resultat. Men vi ville såklart förbättra det.
2015 satsade vi större på sociala medier och kontakter med bloggare för att försöka få fler att berätta om kampanjen. Det lyckades över förväntan och medförde att vi ökade resultatet till 3500 förlossningar.
I år utgick vi från samma koncept och lyckades dubbla resultatet från rekordåret. Genom årets kampanj kommer alltså ca 7000 kvinnor få en säker förlossning på sjukhus. Sju tusen! Det motsvarar ungefär 200 röda SL-bussar där det sitter en gravid kvinna på varje säte.

Hanna bild

Bloggare gör skillnad på många sätt. Och den här gången hjälpte de till att rädda liv.

/ Hanna Rosell, digital kommunikatör Läkarmissionen

lm_logo_1200x630

Lämna kommentar Dela inlägget:

Hur utbildning kan påverka tanken

Läkarmissionen

Läkarmissionen

Jag blir mer och mer övertygad om hur viktigt det är med utbildning. Naturligtvis för kunskaperna som det ger, men också för hur det påverkar människans tänkande.

För tio år sen, efter en stor jordbävning i Pakistan var jag uppe i fattiga bergsbyar. Där var det ovanligt att flickor fick gå i skola. Det höll på att förändras, men nästan ingen av de vuxna kvinnorna kunde läsa. De levde ett isolerat liv och kunde berätta utförligt om praktiska saker men när jag frågade om önskningar och drömmar inför framtiden, eller andra abstrakta saker, var ett vanligt svar: ”Vilka konstiga frågor du ställer”. Sen fnittrade de nervöst.

Att gå i skola hjälper människor att utveckla tanken. Och de som har gått miste om det kan verka korkade fast så inte är fallet. Hade de fått chansen, hade svaren låtit annorlunda.
”Vi flickor är inte så smarta, så det gör inget att bara pojkar går i skola” förklarade en 25-årig tjej för mig. Alla hennes bröder hade gått i skola, men ingen av systrarna.
Kanske trodde hon på det, eller så intalade hon sig det för att det skulle bli lättare att leva. Jag vet inte. Men jag vet att hon har fel. För det gör mycket att inte flickor får gå i skola och det handlar inte bara om individer som får ett fattigare liv. Det påverkar hälsosituationen och utvecklingen i stort i ett land.

utbildning

Zaika Bibi var en annan ung mamma på drygt 20 år som sa att hon inte har saknat skolan alls. Precis som de andra kvinnorna gav hon ett blygt intryck och tittade ner mycket när hon pratade med en knappt hörbar röst. Nej, hon var inte avundsjuk alls när hennes bröder gick till skolan. Hon tyckte bara det var roligt att hjälpa sin mamma i hushållet och det var inget speciellt som var extra roligt eller extra tråkigt att göra. Allt var bra.

Nu satt hon med ett spädbarn i famnen. En dotter. Jag frågade om inte hon heller ska gå i skola eftersom Zakia Bibi inte verkar tycka att det är så viktigt.
Men då hände någonting. Zakia Bibi såg mig ordentligt i ögonen för första gången. Rösten blev ovanligt stadig.

”Jo, hon ska gå i skola”. Och sen log hon världens största leende. Zakia Bibis dotter är 10 år nu. Jag hoppas hon gillar skolan.

Eva_LM_webb_HFB4504

 

 

 

 

 

 

 

/ Eva Nordenstam von Delwig, Informationsansvarig Läkarmissionen

lm_logo_1200x630

Lämna kommentar Dela inlägget:

Att föda barn på Panzisjukhuset i DR Kongo

Läkarmissionen

Panzisjukhuset i mars. En ny liten människa föds. Förlossningsavdelning är stor. Varm. Trasiga sängar, fula landstingsfiltar som det står Örebro på.
Jag får en klump i magen när jag ser dem. Tänker att filtarna från min hemstad nu omfamnar dem som inget har, som gått långa vägar för att  föda i säkerhet, gratis i skydd av utbildad personal och ömma händer.

1

2

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvinnorna härinne är lyckligt lottade. De sitter rakryggade i sängarna i den stora lokalen.
På BB Stockholm har man eget rum med vägghängd platt-TV och helkaklat badrum. Här på Panzi delar man. Inte bara utrymmet utan även erfarenheter och glädje. Man vaktar varandras barn, ligger nära, pratar och umgås.

Jag lånar ett barn, bär omkring det i salen. Gråten sitter i halsen. Inte för det är fattigt och ingen TV är inom synfält. Utan för att jag gläds över att de här barnen får leva, får vaccin och en bra start.

4 3

 

 

 

 

 

 

 

 

På söndag är det Mors Dag. Via Läkarmissionen kan du ge bort den mest fantastiska present jag vet.

Att för 150 kronor låta en medsyster få föda säkert här på Panzisjukhuset i DR Kongo eller i Tanzania. Blir det så mycket mer solidariskt än så? För det hade väl du velat? Inte  föda hemma på köksgolvet utan en chans till eftervård för bebis eller dig själv om något händer.

Hundratusentals kvinnor dör när de ger liv. Du kan stoppa det.

9

Pengarna kommer fram.

Jag vet.

För jag var där.


/ Lotta Gray, Ambassadör för Läkarmissionen

lm_logo_1200x630

Sms:a Morsdag 150 till 729 72 eller gå in här för att köpa en förlossning i morsdagspresent.

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget: