En alkoholpolitik för alla

Johnny Mostacero
Johnny Mostacero

Jag ber om ursäkt för att detta mitt sista inlägg som gästbloggare blir väldigt långt. Men jag vill verkligen förmedla något till er läsare och precis som alkoholnormen så berör innehållet såväl de som dricker alkohol som oss som väljer alkoholfritt. Så ta er tid och läs igenom detta. Min förhoppning är att ni ska förstå grunden i vår svenska alkoholpolitik och att det inte är en fråga om moral utan folkhälsa.

I mitt allra första blogginlägg berörde jag min uppväxt i Rydöbruk, en liten Halländsk bruksort. Om hur de normer som fanns påverkat mig såväl under uppväxten som i mitt vuxna liv. En del normer har tiden och lagstiftning förändrat, andra har lämnat mig medan några har växt sig starka. De normer som jag har bibehållit och som jag är tacksam över är bland annat dessa: Att arbeta och göra rätt för sig, vilket var oerhört viktigt i brukssamhället. Både för den egna självrespekten och för att få jobb och/eller göra karriär. Att känna empati, behandla mina medmänniskor med respekt och att inte se ner på andra är också något jag bär med mig och som är en viktig del av min personliga värdegrund.

Den norm jag helt brutit med är alkoholnormen och den normen var väldigt stark under min uppväxt. Alkoholen sågs inte som något problem utan fanns där som ett naturligt inslag. Kanske inte så konstigt med tanke på att alkoholen har en lång historia i vårt land och varit socialt accepterat under en väldigt lång tid. Dessutom så erbjöd alkoholen en snabb flykt ifrån den verklighet av hårt slit som präglade många arbetares vardag. Bruksorten fick också känna på det test som gjordes med mellanölet mellan 1965-1977. Detta öl med en alkoholhalt på 4,5 volymprocent såldes på försök i livsmedelsaffärer. Det var många ungdomar som i unga åldrar trillade dit och grundlade sitt alkoholberoende genom det här försöket. De stora negativa konsekvenserna ledde till att det avvecklades och konsekvenserna är fortfarande kännbara för de samhällen och individer som drabbades.

Alkohol3

Detta leder oss in på svensk alkoholpolitik, vårt monopol och Systembolaget som är själva fundamentet i den svenska alkoholpolitiken. Själv är jag till viss del uppfostrad av min morfar Kalle. Han tyckte att alkoholpolitik var helt onödigt och avskydde Karin Söder för att hon 1982 i egenskap av socialminister stängde Systembolaget på lördagar. Anledningen till hans ställningstagande var att han själv inte kunde hantera alkoholen. Började han att dricka så drack han tills flaskorna var tomma. Nykter var han en bra karl, arbetsam och skötte sitt jobb men drack gränslöst när han drack. Drickandet var nästan alltid koncentrerat till helger och helgdagar och så var det även när han blev pensionär. Normen att arbeta och göra rätt för sig och att dricka det gör man på helger eller helgdagar satt djupt rotat i min morfars arbetarsjäl. Så det var inte min morfar som fostrade mig till nykterist men mina upplevelser av hur han hanterade alkohol är en bidragande orsak till det.

Det misslyckade experimentet med mellanöl som kostade många ungdomar deras framtid och förkortade deras liv avsevärt är enligt min mening argument nog för en bibehållen svensk alkoholpolitik. En svensk alkoholpolitik som innehåller det som all forskning visar är det mest effektiva. Det vill säga pris och tillgänglighet i kombination med åldersgränser och reglerade försäljningstider och hårt reglerad marknadsföring. Systembolaget har i sitt uppdrag uppgiften att sälja alkohol utan vinstintresse och utan att själva marknadsföra några varor. De håller hårt på åldersgränsen (20 år) men om kunden misstänks vara under 25 år så är det obligatoriskt att kräva legitimation. Om någon misstänks köpa ut åt någon minderårig nekas försäljning. Systembolaget har reglerade öppettider och helt stängt på söndagar. Svensk alkoholpolitik handlar också om att via alkoholskatten hålla uppe priserna vilket är väsentligt för att hålla ner alkoholkonsumtionen. I opinionsundersökningar svarar tre av fyra tillfrågade att de är för ett alkoholmonopol och i frågan om kundnöjdhet får Systembolaget 83 av 100 vilket är en fantastisk siffra.

Alkohol2

Alkohol kan för många ge en guldkant på tillvaron, men vi får inte blunda för att alkohol också kan innebära det värsta helvete man kan tänka sig. Alkoholen orsakar så mycket mänskligt lidande och förkortar mångas liv avsevärt. Det handlar om barn som växer upp i missbruk, män och kvinnor som super bort arbete och familj, rattfyllerister som kör ihjäl oskyldiga, personer som drabbas av oprovocerat våld för att de råkar befinna sig på fel plats vid fel tidpunkt. Men också om alldeles för många människor som dricker sig till ett förkortat liv.

Men vad är då problemet och vad kan vi göra åt det? Jo, problemet är att vi har politiker som inte ser sitt ansvar och som inte har mod nog att fatta rätt beslut. De behöver stå upp för och försvara vår restriktiva solidariska alkoholpolitik och försvara monopolet. Dessutom behöver vi se över alkoholskatten, inte minst eftersom lönerna har stigit kraftigt medan priserna på alkohol har legat still och till och med sänkts. Som en jämförelse kan jag nämna att det år 1996 tog 11 minuter för en genomsnittlig arbetare att tjäna ihop lön för att köpa den då vanligaste 50 cl starkölen. 2014 tog det 5 minuter. En alkoholskatt som årligen räknas upp på samma sätt som för tobak är en enkel och bra lösning.

Vi har dessutom en alkoholindustri vars främsta syfte är att tjäna pengar på att sälja alkohol. Det handlar om att sälja så mycket som möjligt och maximera sina vinster, det är helt enkelt ideologin som kommersiella företag bygger på. Det märks inte minst i deras syn på alkoholpolitik som är ett hinder för ökad försäljning. Alkoholindustrin vill, tvärt emot vad forskningen säger har effekt, koncentrera alkoholpolitiska insatser till dem som har alkoholproblem. Det är en grupp som självklart behöver stöd och insatser för att hjälpa dem ur sitt missbruk. Men det är inte den gruppen som står för de stora samhällskostnaderna. Den stora mängden alkoholrelaterade skador och problem finns i den stora grupp (de 80 procent) som är mellan nykteristerna och de som är i risk eller missbruk.
Alkoholindustrin vill istället att skatten skall sänkas så att priserna på alkohol går ner, vilket enligt deras retorik ska minska smuggling och privatinförsel av alkohol. Även här har de både forskning och praktiska exempel emot sig. Finland sänkte 2005 alkoholskatten för att motverka en ökad införsel från Estland som då var nyblivna medlemmar i EU. Redan efter ett år märktes en markant uppgång i form av ökat missbruk, mer våld och ökade alkoholrelaterade sjukdomar. Den finska regeringen blev tagna på sängen och resultatet innebar att Finland därefter har tvingats höja alkoholskatten i flera omgångar.

Alkohol1

 

Det jag försökt beskriva är de grundläggande principerna i vår svenska alkoholpolitik, och glädjande nog använder många andra länder Sverige som förebild när de av folkhälsoskäl bygger sin egen alkoholpolitik. Min förhoppning är att jag genom mina blogginlägg lyckats förmedla en förståelig bild av vad IOGT-NTO är och vad organisationen och våra medlemmar står för. Men också vad jag är för person, vad som format mig till vad jag är idag och vad som driver mig i mitt arbete. Om jag fick önska något så är det att ni läsare bär med er en förståelse för varför vi behöver vår svenska alkoholpolitik. Att ni också står upp och försvarar den. Men också att ni ser den alkoholnorm som alltjämt finns omkring oss och är med på att förändra och förskjuta den. För visst vill väl även ni leva i ett samhälle en värld, där alkohol och andra droger inte hindrar människor att leva ett fritt och rikt liv?

Var rädda om er och ta hand om varandra!

Alkohol4

Over and out!
Johnny

Lämna kommentar (2 st) Dela inlägget:

Från rösträttskamp till transitboenden – IOGT-NTO:s okända verksamhet

Johnny Mostacero
Johnny Mostacero

I min roll som förbundsordförande möter jag ibland personer som undrar om IOGT-NTO, som funnits i Sverige sedan 1879, verkligen behövs i dagens moderna samhälle? En annan fråga som ibland ställs är om inte nykterheten i allmänhet och IOGT-NTO i synnerhet har spelat ut sin roll. Vid sådana tillfällen brukar jag ställa några motfrågor formulerade ungefär så här. Har du någon i din omgivning som har påverkats negativt av eget bruk av alkohol eller av andras konsumtion och anser du att alkohol är en ofarlig vara och därför bör behandlas som vilken måltidsdryck som helst? Oftast får man ett långt svar som beskriver en massa personer som på olika sätt råkat illa ut pga. alkohol. Det kan handla om missbrukande släktingar, om oprovocerat våld eller att de själva som barn känt otrygghet när deras föräldrar druckit alkohol. Det stora flertalet anser också att alkohol inte är vilken vara som helst.

I sammanhang som detta brukar jag förklara att IOGT-NTO:s vision är ett samhälle och en värld där alkohol och andra droger inte hindrar människor att leva ett fritt och rikt liv. De flesta har naturligtvis inte hört vår vision men när de hör den så gillas den av de flesta. Här brukar jag också flika in att demokrati och solidaritet finns med i våra grundsatser och att alla tre är lika viktiga för att nå vår vision.
Jag tänkte kort nämna något om demokrati och solidaritet.

Demokratifrågan var oerhört viktig för vår organisation när vi startade. Hos oss var alla välkomna oavsett bakgrund, bildning och social status. En medlem – en röst, och det gällde självklart även för kvinnor, vilket på sin tid var kontroversiellt. Kvinnor fick t.ex. inte rösträtt till riksdagsvalet förrän 1919 och fick nyttja den första gången valet 1921. Demokratin är i allra högsta grad levande i vår organisation och allt vårt arbete bygger på demokratisk grund. Det brukar sägas att demokratin måste återerövras av varje ny generation och vi gör vad vi kan för att så skall ske. Inte minst genom våra ungdomsförbund som är fantastiska på att skola sina medlemmar demokratiskt.

blogg5_1 blogg5_2

Solidariteten är också i allra högsta grad levande i vår organisation. Alla människors lika värde är det begrepp som vi använder som ledstjärna. Alla människors lika värde oavsett etnicitet, könsidentitet, social status eller sexuell läggning. Som organisation har vi i nutid aktivt tagit del i att på olika sätt välkomna och skapa verksamhet för de flyktingar som kommer till Sverige. Integrationsarbete, språkcaféer och verksamheter för ensamkommande barn är bara något av det vi gör. Vi har dessutom inom vår sociala verksamhet ett omfattande kamratstödsarbete för personer som tagit sig ur ett alkohol- och/eller narkotikamissbruk.

Som ni förstår så handlar IOGT-NTO inte bara om nykterhet men det är nykterheten som särskiljer oss från andra. Det finns många andra organisationer som arbetar med demokrati och solidaritetsfrågor, men vi är ganska ensamma om att också se nykterheten som en central och bärande del i detta arbete.
Genom undersökningar vet vi att kännedomen om IOGT-NTO är hög då många känner till att vi är en nykterhetsorganisation men färre vet vad vi gör. Därför detta inlägg som i alla fall med svepande penseldrag försöker måla en bild av IOGT-NTO.

I mitt nästa inlägg tänkte jag beskriva varför vi tillsammans, oavsett om vi väljer att dricka alkohol eller alkoholfritt behöver agera gemensamt för att försvara vår svenska modell. En modell där Systembolaget med sitt monopol på att sälja alkohol utgör själva fundamentet.

blogg5_3

Stay tuned!

Lämna kommentar Dela inlägget:

Vilka normer stärker QX-galan?

Johnny Mostacero
Johnny Mostacero

Jag tänkte belysa något som hände under QX-galan som gick av stapeln för någon vecka sedan. För den som inte känner till den så är det ett årligt evenemang arrangerat av tidningen QX. Det delas ut priser i ett antal olika kategorier till de som på olika sätt arbetar för att HBTQ-personers rättigheter ska säkerställas och för att personer inte ska begränsas av andra normer i samhället. Den stora dominerande normen att förhålla sig till är heteronormen.

Heteronormen leder bland annat till att HBTQ-personer, eller personer som bryter mot normen på något annat sätt, ofta möter situationer och tillfällen som inte är inkluderande. Det kan handla om att ens partner inte automatiskt accepteras som det av vårdpersonalen vid sjukhusbesök, eller en så enkel sak som att blanketter som ska fyllas i av ett par har fält uppdelade i ”man” och ”kvinna”. Det faktum att normen genomsyrar så stora delar av samhället och påverkar många människors vardag är också en stor anledning till varför den är så stark och så viktig att förändra. Där görs ett stort jobb varje dag, av personer både inom HBTQ-världen och utanför den.

Vad var det då jag reagerade på under galan? Jo, fast fajten mot heteronormen pågått under många år och HBTQ-personer alltid fått arbeta hårt för att belysa och förändra den så främjade QX-galan (som också TV-sändes) helt ogenerat alkoholnormen. Alla pristagare fick, förutom priset, också en flaska rosé-champagne. En flaska champagne som fick stå på podiet under tacktalet och genom det också synas i TV. Trots allt arbete som gjorts för att HBTQ-personer inte ska begränsas av normer, i synnerhet heteronormen, så främjar personerna bakom galan en annan begränsande norm.

flag-1179172_640

Jag är övertygad om att detta helt enkelt handlar om att de ansvariga har fel glasögon på sig. En person kan vara jättebra på att se en viss norm och dess konsekvenser, men det innebär inte automatiskt att den personen ser alla normer. Olika normers konsekvenser och uttryck skiljer sig åt och därför krävs olika glasögon för olika tillfällen. Det tror jag är en läxa som är viktig för alla oss som på något sätt jobbar normbrytande. Att vara väldigt försiktiga och öppna så att ett arbete mot en begränsande norm inte spelar rätt in i att stärka en annan.

Men vad blir det faktiska problemet på QX-galan frågar vän av ordning? Genom att ogenerat dela ut champagne som pris så stärks bilden av att alkohol i allmänhet och champagne i synnerhet är synonymt med gala, glamour och fest. Det fanns garanterat många, både på plats i publiken och hemma i tv-soffan, som är en del av HBTQ-communityt men som inte känner igen sig i bilden som förmedlas. De visar också att alkohol är något som funkar bra att ge bort som present. Vi vet enligt forskning att marknadsföring av alkohol sänker debutåldern på alkohol. Vi vet också att alkohol är en dålig present att ge bort. Inte minst eftersom man oftast inte vet hur mottagaren hanterar alkohol. Tänk om hen är nykter alkoholist och att denna gåva genererar ett återfall. Eller varför inte nykterist och vare sig dricker champagne eller uppskattar att få det i gåva.

Enligt min mening så är QX-galan så mycket fest och gala någon kan önska sig även utan champagne. HBTQ-communityt har gjort ett fantastiskt arbete med att skapa en större öppenhet och påverka samhället, trots en stark och dominerande heteronorm. Det arbetet förtjänar respekt. Det har även gjorts, och görs, flera insatser inom bland annat RFSL för att lyfta just alkoholnormen. Det arbetet är otroligt viktigt och något vi gärna hjälper till att stötta på alla sätt vi kan. Det jag önskar är att fler personer tar på sig alkoholnormsglasögonen, till exempel de ansvariga för QX-galan. Att reflektera över fler normer leder till en större inkludering och en bättre förståelse för både varandra och de strukturer som begränsar en själv och de omkring oss.

Jag är benhård i min övertygelse över alla människors lika värde och möjligheter oavsett etnicitet, könsidentitet, sexuell läggning eller status i samhället. Ingen ska på grund av detta känna sig utanför eller begränsad. Dessutom gillar jag både party och glamour och jag är mer än gärna med och festar tillsammans med er på nästa QX-gala. Men för mig och många andra är fest inte synonymt med alkohol.

Stay tuned!

 

Lämna kommentar (3 st) Dela inlägget:

När helgdrickandet mötte vardagsmyset

Johnny Mostacero
Johnny Mostacero

I mina tidigare inlägg har jag försökt ge min bild av att växa upp i ett brukssamhälle och om hur normerna i samhället varit med och format mig till den jag är idag. Det betyder inte att jag fortfarande lever efter de normer som fanns och var starka då, utan det är mer rättvist att beskriva det som att vissa grundläggande normer har växt sig starkare medan andra har förändrats över tid. Jag tänkte börja med att ge några exempel på normer som var ok då men som inte skulle accepteras idag.
På 1970-talet var det inte ovanligt att föräldrar rökte. Även i bilen med barnen i baksätet, som dessutom satt obältade då det inte fanns lag på bilbälte och inte heller någon norm som sa att barnen skulle sitta fastspända. Om något barn klagade på att det var rökigt i bilen och vevade ner rutan för att få lite frisk luft fick barnen en åthutning. Det var nämligen nästintill livsfarligt att sitta i drag och det kunde ge både örsprång och nackspärr. De åkommorna var minsann inget att leka med.
Att röka i bilen eller köra omkring med obältade barn är idag otänkbart. Detta beror dels på lagstiftning men också att vi har andra normer kring till exempel rökning i bilar och i hemmet. Så normer kan förändras över tid, genom ökad kunskap eller genom lagstiftning.

Nu tänkte jag ta ett språng in i nutid och försöka ge min bild av hur alkoholnormen ser ut idag och huruvida det har skett några förändringar kring denna norm genom åren. Alkoholnormen kan beskrivas som den norm som säger att det i många sociala sammanhang förväntas att det ska drickas alkohol. Om någon ställer sig utanför den normen genom att välja alkoholfritt måste personen ofta, genom en direkt fråga eller underförstått, presentera en anledning till varför. Som ”nej tack jag kör bil”, ”jag är gravid” eller ”jag har haft alkoholproblem och har därför slutat att dricka alkohol”.

Normen och hur alkohol dricks har som mycket annat förändrats över tid. Från att under min uppväxt ha handlat om ett mer regelrätt supande under helger då det också var företrädelsevis var starksprit som konsumerades, har vi i dagens Sverige adderat ett mer kontinentalt drickande där vin och öl är det som dricks mest. Jag skriver adderat eftersom ”supandet” eller som det mer korrekt kallas, berusningsdrickandet, finns kvar men är fortfarande mer koncentrerat till helgerna.
Det kontinentala drickandet har också medfört att normen kring när det är socialt accepterat att dricka har förändrats. Under min uppväxt var den gemensamma och allmänt vedertagna normen att det stora flertalet drack alkohol på helgerna. På vardagarna skulle man gå till jobbet, vara där i tid och göra sin plikt. Idag är det ofta mer utspritt under veckorna och att unna sig ett glas vin till middagen eller till tv-myset efter en lång arbetsdag är ingen ovanligt.

cocktails-1149171_640

I mitt uppdrag som förbundsordförande för IOGT-NTO har jag själv valt ut alkoholnormen som en av de frågor jag kommer driva hårdast under kommande år. Min ambition är att så många som möjligt skall se alkoholnormen och hur den begränsar oss som individer. Alkoholnormen omfattar dessutom oss alla och vi måste, vare sig vi dricker alkohol eller alkoholfritt, förhålla oss till den.
Min ambition är att ingen ska behöva förklara sitt val och att vi ska våga se alkoholens negativa konsekvenser och våga prata om dessa. Problemen försvinner inte för att man blundar för dem, men vågar vi se problemen så kan vi också göra något åt dem.

Alkoholnormen håller dock sakta på att förskjutas och förändras. Alkoholfria drycker är sedan flera år den varugrupp som ökar mest i försäljning på Systembolaget. I restaurangen på Fotografiska museet i Stockholm är alla drinkar alkoholfria och vill någon ha alkohol i drinken blir det ett tillval. Under politikerveckan i Almedalen har IOGT-NTO tillsammans med ett antal andra organisationer utmanat alkoholnormen med den alkoholfria och mycket populära Almedalsdrinken. Runt om i landet startar det alkoholfria nattklubbar där kravet för att komma in är att gästen är nykter och under kvällen är alla drinkar och drycker som serveras alkoholfria.

Att förändra en norm görs inte i en handvändning utan det tar tid. Första steget är att belysa och se den. Man brukar säga att man behöver ta på sig de normkritiska glasögonen för att se en norm vilket jag tror är helt sant. Jag tror dessutom att det är väldigt svårt att se den norm som man själv tillhör. Det kan vara så att hur normkritisk man än är kring en viss norm så kan man omedvetet främja en annan begränsande norm just för att man inte har rätt glasögon på. I mitt nästa blogginlägg kommer jag ge ett konkret exempel på hur några som jobbat hårt med att förändra en norm ändå bidrar till att stärka en annan norm.

Stay tuned!

Lämna kommentar (6 st) Dela inlägget:

Hur normer formar en uppväxt

Johnny Mostacero
Johnny Mostacero

Hur var det nu med normer i min barndoms Rydöbruk och fanns det verkligen inga nykterister? Rydöbruk, som i början av 1900-talet hade flera nykterhetsorganisationer med många medlemmar, hade när folkhemmet växte fram och invånarna fick det bättre tappat i nykterhet och de nykterister som fanns var få. En stark alkoholnorm gjorde dem dessutom mindre synliga. Det krävs nämligen mod att ställa sig vid sidan av en stark norm och för att våga göra det krävs det att man endera är stark i sin övertygelse eller att man är flera andra som blir en grupp individer. Jag minns två nykterister från min barndom och det var disponenten Carl och frisksportaren, journalisten och lokalhistorikern Gösta. Carl fick av arbetarna på orten öknamnet Safta-Calle. Ett namn som följde honom livet ut. Båda var bra män med ett intresse för såväl den egna hälsan som för samhället i stort.

Men i kraft av sitt ringa antal så var det inte nykteristerna som syntes, utan de som syntes mest var de som i olika grad inte kunde hantera alkoholen. Dessa kunde man dela in i ett par olika grupper. Vi hade de unga som kom in i sitt alkoholmissbruk på grund av tillgängligheten till mellanöl. En del av dessa uppnådde aldrig pensionsåldern och ett antal av dem dog när de var 30-40 år unga. Sen hade vi den grupp som hade arbete och familj som var i olika grad alkoholberoende men som kunde sköta det ”snyggt”. Även dessa underhöll sitt alkoholbruk under veckorna med mellanöl. Så snart arbetet var slut så tog man vägen om handlaren i Fors vars lager var en slags informell pub, eller till bryggaren vars lager var en lika informell pub öppen sju dagar i veckan. På helgerna dracks det starkare drycker från Systembolaget. Eftersom Rydöbruk var ett brukssamhälle så var det inget finlir. Det var ofta brännvin i form av Renat eller den lite lyxigare varianten ”Seglarvatten” (Explorer Vodka som kallades så i folkmun för att den hade ett skepp på etiketten).

DSC_0161

Nästa grupp var de som vi idag skulle benämnt som a-lagare och gemensamt för dem var att de alla hade en historia att berätta. En tragisk sådan! Någon av dem tog alkoholen grepp om när hans fru som vid tillfället också var gravid, tragiskt omkom när hon blev påkörd av en bil på väg till sitt arbete. Vi hade också tre bröder som alkoholen tog grepp om. De hade också en tragisk bakgrund med en far som tog livet av sig varvid deras mor därefter hamnade på mentalsjukhus. Två av dessa bröder skulle senare i livet omkomma då de vid olika tillfällen blev ihjälkörda på landsvägen som gick förbi huset de bodde i. Högst troligt alkoholpåverkade. Självklart var inte alla män i Rydöbruk beroende av alkohol men alkoholen förekom flitigt i olika sammanhang och dess närvaro ifrågasattes sällan. En annan grupp som det inte pratades om överhuvudtaget var de kvinnor som var beroende av alkohol. De fanns men det missbruket pågick inom hemmets fyra väggar och det om något var det tabu att prata om.

Sen fanns naturligtvis en stor grupp individer som i olika grad nyttjade alkohol i större eller mindre omfattning.

Om jag ska summera brukssamhället som plats för min uppväxt så skulle det låta ungefär så här. Rydöbruk var en ort med bra sammanhållning. Byborna var vana vid att kämpa för sin existens. Fabriksnedläggningar, strejker, olyckor och den ständiga kampen för överlevnad gjorde sammanhållningen stark. Den sociala kontrollen var stark eftersom alla kände alla. Normen var att barn och ungdomar skulle sköta sig vilket gällde nästan alla. Man skulle ha respekt för äldre och uppträda artigt. Normerna var något förvirrande då vissa var väldigt fasta medan andra var tänjbara. Att arbeta och göra rätt för sig var starkt förankrat. Att stjäla var tabu. Ingen låste sitt hem när man åkte hemifrån förutom när man åkte bort en längre tid. Då låstes dörren och nyckeln lades under dörrmattan eller blomkrukan som stod utanför dörren. Alkoholnormen var stark och det var mer en fråga om när alkoholdebuten skulle ske. Även rökning och snusning fanns det hos många föräldrar en tillåtande attityd till och åldersgränser var ofta förhandlingsbara och därmed tänjbara. Normen och motståndet mot narkotika var lika negativ som den var tillåtande till alkohol. Homosexualitet minns jag som ett stort tabu som det inte talades om. Det tisslades och tasslades dock om några kvinnor som bodde ihop men det pratades inte om det öppet. Föräldrar skulle hålla ihop och jag minns det som förvirrande när min klasskompis föräldrar skulle skiljas. Alla dessa normer gällde i samhället i stort men det fanns också några grupperingar i samhället som inte var en del av den sociala gemenskapen och som därmed levde efter egna normer.

rydobruk1

Normer finns i de flesta sociala sammanhang, en del tydliga, andra mer underförstådda. De flesta normer är av godo, men det finns också normer som är begränsande för enskilda individer, för större grupper eller för samhället i stort. I dag är vi mer medvetna om hur normer fungerar än under min uppväxt, men fortfarande är det svårt att se och ha förståelse för dem som står utanför den norm man själv anser sig tillhöra. Om detta kommer jag att fortsätta blogga om i mitt nästa inlägg.

Stay tuned!

Lämna kommentar (1 st) Dela inlägget:

I Rydöbruk fanns “inga” nykterister

Johnny Mostacero
Johnny Mostacero

Den 24 mars 1966 skulle jag, om allt gått enligt plan, blivit förlöst på ett sjukhus i Los Angeles. Istället kom jag till världen på Halmstad BB och trots att tanken var att jag och min mor en kort tid efter förlossningen skulle återvända till Los Angeles, så ville ödet annorlunda. En uppväxt i mångmiljonstaden L.A byttes mot en dito i ett litet brukssamhälle i Halland. Konsekvensen av detta val blev att det skulle ta 28 år innan jag fick kontakt med min biologiska pappa. Men det är en annan historia.

Trots att jag under min barndom kunde känna en stor saknad efter min pappa är jag ändå både glad och tacksam över att det var min barndoms Rydöbruk som formade mig till den jag är i dag. Rydöbruk var under min barndom en ort där alla kände alla och med skyhög social kontroll. Gjorde man något som inte var okej så var risken stor att det upptäcktes och konsekvensen kom som ett brev på posten. Orten var under hela 1900-talet ett eldorado av föreningar. Vad man än skulle göra så organiserades byborna i en förening. Enligt högst ovetenskapliga uppgifter sades det att Rydöbruk var världens förenings-tätaste ort per capita. Sanningshalten i det påståendet är svår att värdera, men massvis av föreningar fanns det.
En konsekvens av att växa upp i en liten bruksort var att det aldrig var fråga om man skulle dricka alkohol utan mer en fråga om när man skulle börja. Alkoholnormen på orten var stark och det beror nog till stor del på att det var just ett brukssamhälle. Alkoholdebuten skedde ofta runt 15.års ålder och många ungdomar rökte eller snusade redan på mellanstadiet. Vuxenvärldens reaktion på detta var inte särskilt högljudd utan mer en form av ett tyst medgivande. Normer och åldersgränser var tänjbara. En del elever hade ett intyg bestående av en handskriven lapp med målsmans namnteckning som gav fri lejd att röka på skolan. Runt sig samlades smygrökarna vars föräldrar inte var lika liberala i sin inställning till rökande 12-åringar. Samma sak var det med biografen på orten. 15-årsgränsen på filmer kunde omförhandlas och även här gällde lapp med målsmans underskrift. Vi barn på skolan blev endera skjutsade till skolan, gick eller cyklade. Alla utom en kille som var några år äldre än mig. När han gick i årskurs 5 körde han till skolan på en Honda 750. I årskurs 6 en röd Volvo kombi. Bilen parkerade han snyggt på lärarnas parkering.

Normer och hur de efterlevs är intressanta att belysa och prata om. Inte minst sociala normer som på wiki förklaras som följer: ”ett sociologiskt begrepp för intersubjektiva, allmänt delade, men många gånger underförstådda, regler och förväntningar på beteende som gäller inom en mindre social gemenskap eller i samhället i stort”.
De senaste 19 åren har jag arbetat för IOGT-NTO, Sveriges största nykterhetsorganisation. Bland annat som projektledare för VÅGA-programmet (ett drog och våldsförebyggande program för elever i årskurs 7) som importerades från USA. Men jag har också arbetat med alkoholpolitik och organisationsutveckling. Den 27 juni 2015 valdes jag vid IOGT-NTO:s kongress i Lund till förbundsordförande för IOGT-NTO. Ett heltidsarvoderat uppdrag som man väljs till med en mandatperiod på två år åt gången.

Mitt gästbloggande på maqt.se® kommer att handla om IOGT-NTO, om nykterhet och hur det är att ställa sig utanför en stark alkoholnorm. Men också om demokrati och solidaritet. Och vem vet, kanske också om livet i allmänhet, om att vara trebarnsfar och både morfar och farfar till tre härliga ungar.

Vi ses i bloggosfären!

 

Johnny Mostacero 10

Lämna kommentar (4 st) Dela inlägget: