Hur normer formar en uppväxt

Johnny Mostacero
Johnny Mostacero

Hur var det nu med normer i min barndoms Rydöbruk och fanns det verkligen inga nykterister? Rydöbruk, som i början av 1900-talet hade flera nykterhetsorganisationer med många medlemmar, hade när folkhemmet växte fram och invånarna fick det bättre tappat i nykterhet och de nykterister som fanns var få. En stark alkoholnorm gjorde dem dessutom mindre synliga. Det krävs nämligen mod att ställa sig vid sidan av en stark norm och för att våga göra det krävs det att man endera är stark i sin övertygelse eller att man är flera andra som blir en grupp individer. Jag minns två nykterister från min barndom och det var disponenten Carl och frisksportaren, journalisten och lokalhistorikern Gösta. Carl fick av arbetarna på orten öknamnet Safta-Calle. Ett namn som följde honom livet ut. Båda var bra män med ett intresse för såväl den egna hälsan som för samhället i stort.

Men i kraft av sitt ringa antal så var det inte nykteristerna som syntes, utan de som syntes mest var de som i olika grad inte kunde hantera alkoholen. Dessa kunde man dela in i ett par olika grupper. Vi hade de unga som kom in i sitt alkoholmissbruk på grund av tillgängligheten till mellanöl. En del av dessa uppnådde aldrig pensionsåldern och ett antal av dem dog när de var 30-40 år unga. Sen hade vi den grupp som hade arbete och familj som var i olika grad alkoholberoende men som kunde sköta det ”snyggt”. Även dessa underhöll sitt alkoholbruk under veckorna med mellanöl. Så snart arbetet var slut så tog man vägen om handlaren i Fors vars lager var en slags informell pub, eller till bryggaren vars lager var en lika informell pub öppen sju dagar i veckan. På helgerna dracks det starkare drycker från Systembolaget. Eftersom Rydöbruk var ett brukssamhälle så var det inget finlir. Det var ofta brännvin i form av Renat eller den lite lyxigare varianten ”Seglarvatten” (Explorer Vodka som kallades så i folkmun för att den hade ett skepp på etiketten).

DSC_0161

Nästa grupp var de som vi idag skulle benämnt som a-lagare och gemensamt för dem var att de alla hade en historia att berätta. En tragisk sådan! Någon av dem tog alkoholen grepp om när hans fru som vid tillfället också var gravid, tragiskt omkom när hon blev påkörd av en bil på väg till sitt arbete. Vi hade också tre bröder som alkoholen tog grepp om. De hade också en tragisk bakgrund med en far som tog livet av sig varvid deras mor därefter hamnade på mentalsjukhus. Två av dessa bröder skulle senare i livet omkomma då de vid olika tillfällen blev ihjälkörda på landsvägen som gick förbi huset de bodde i. Högst troligt alkoholpåverkade. Självklart var inte alla män i Rydöbruk beroende av alkohol men alkoholen förekom flitigt i olika sammanhang och dess närvaro ifrågasattes sällan. En annan grupp som det inte pratades om överhuvudtaget var de kvinnor som var beroende av alkohol. De fanns men det missbruket pågick inom hemmets fyra väggar och det om något var det tabu att prata om.

Sen fanns naturligtvis en stor grupp individer som i olika grad nyttjade alkohol i större eller mindre omfattning.

Om jag ska summera brukssamhället som plats för min uppväxt så skulle det låta ungefär så här. Rydöbruk var en ort med bra sammanhållning. Byborna var vana vid att kämpa för sin existens. Fabriksnedläggningar, strejker, olyckor och den ständiga kampen för överlevnad gjorde sammanhållningen stark. Den sociala kontrollen var stark eftersom alla kände alla. Normen var att barn och ungdomar skulle sköta sig vilket gällde nästan alla. Man skulle ha respekt för äldre och uppträda artigt. Normerna var något förvirrande då vissa var väldigt fasta medan andra var tänjbara. Att arbeta och göra rätt för sig var starkt förankrat. Att stjäla var tabu. Ingen låste sitt hem när man åkte hemifrån förutom när man åkte bort en längre tid. Då låstes dörren och nyckeln lades under dörrmattan eller blomkrukan som stod utanför dörren. Alkoholnormen var stark och det var mer en fråga om när alkoholdebuten skulle ske. Även rökning och snusning fanns det hos många föräldrar en tillåtande attityd till och åldersgränser var ofta förhandlingsbara och därmed tänjbara. Normen och motståndet mot narkotika var lika negativ som den var tillåtande till alkohol. Homosexualitet minns jag som ett stort tabu som det inte talades om. Det tisslades och tasslades dock om några kvinnor som bodde ihop men det pratades inte om det öppet. Föräldrar skulle hålla ihop och jag minns det som förvirrande när min klasskompis föräldrar skulle skiljas. Alla dessa normer gällde i samhället i stort men det fanns också några grupperingar i samhället som inte var en del av den sociala gemenskapen och som därmed levde efter egna normer.

rydobruk1

Normer finns i de flesta sociala sammanhang, en del tydliga, andra mer underförstådda. De flesta normer är av godo, men det finns också normer som är begränsande för enskilda individer, för större grupper eller för samhället i stort. I dag är vi mer medvetna om hur normer fungerar än under min uppväxt, men fortfarande är det svårt att se och ha förståelse för dem som står utanför den norm man själv anser sig tillhöra. Om detta kommer jag att fortsätta blogga om i mitt nästa inlägg.

Stay tuned!

 

Kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *