Vaska champagne, inte yttrandefrihet

Ebba Hermansson, Riksdagsledamot Sverigedemokraterna

Almedalsveckan har nått sin sista dag och det är dags att åka hem till den vanliga vardagen igen. Vardagen under Almedalsveckan är nämligen inte särskilt vanlig. Under vilken annan vecka kan politiker från olika partier samlas innanför murarna i Visby och faktiskt samtala med varandra? Under en veckas tid är det som om alla har kommit överens om att lägga sina förutfattade meningar åt sidan och faktiskt lyssna. Samtalen sker på en respektfull nivå, på samma villkor, och förstörs inte av rädslan att man kanske skall synas prata med fel person. Ängsligheten som omgärdar riksdagens korridorer existerar inte, åtminstone inte i samma utsträckning, just den här veckan. Detta är nog det jag uppskattar mest med Almedalsveckan.

Dessvärre tar varje Almedalsvecka slut, och meningsmotståndare återgår till att sluta försöka förstå varandra och möta varandra med respekt. De bevingade orden “jag delar inte dina åsikter, men jag skulle dö för din rätt att uttrycka dem” återgår till “jag delar inte dina åsikter, och jag skulle dö för min rätt att kontakta din arbetsgivare så att du får sparken”. Hur hamnade vi här? Hur fick vi egentligen ett samtalsklimat i Sverige där vi istället för att lyssna tycks vilja missförstå varandra med flit?

I en tid som kännetecknas av stora politiska motsättningar, med extremer på både vänster- och högerkanten borde det vara än viktigare för oss som demokrater att värna det fria ordet. Att tysta och placera människor i fack märkta ”personer vars åsikter inte får höras” är farligt. Det tenderar endast att de som redan känner sig utanför, förpassade från offentligheten, känner sig ännu mer skärmade från majoriteten och söker sig till de få grupper där de fortfarande är välkomna-extremisterna. Om man på allvar vill minska polariseringen och på riktigt stoppa flödet till extrema grupper är troligtvis samtalet det allra viktigaste. Det är därför oroväckande att det tycks råda en uppfattning bland somliga att samtal med meningsmotståndare är farligt och bör undvikas.

Åsikter smittar nämligen inte. Jag har själv samtalat med många meningsmotståndare genom åren, och ingen av dem har dagen efter vaknat upp som sverigedemokrater. Det enda som har skett är att vi båda har fått lite mer förståelse för den andra. Vi har kunnat mötas på en mänsklig nivå, och det har gjort att vi växt som människor. Att få våra åsikter och fördomar om andra utmanade är inte farligt. Det farliga är när vi alla är övertygade om att våra egna åsikter inte bara är de bästa, utan också de enda som får yttras. Det är farligt när vi kategoriserar människor utefter goda vs. onda åsikter. Det göder missförstånd och hämmar ett sunt debattklimat. Låt oss därför ta med oss Almedalsveckans samtal och förståelse tillbaka till fastlandet. Låt oss slå vakt om vår fantastiska yttrandefrihet, alla veckor om året.

 

Ebba Hermansson

Riksdagsledamot (SD)
Ledamot Arbetsmarknadsutskottet 
Jämställdhetspolitisk talesperson

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *