Vernissage och slappa och nationaldag

“Skulle du kunna tänka dig att gästblogga hos oss?” frågade Åza Brennander när vi satt och drack te häromveckan på hennes altan. “Javisst” sa jag käckt, och tänkte inte riktigt på att jag aldrig bloggat förut och att det troligen är ganska många människor som läser det här. Men när jag tänker efter så var det faktiskt ett tag sedan jag steg ur min comfort zone, och jag tror att det är nyttigt att göra det ibland. Så here I am, ready or not!

Idag har jag varit ledig på nationaldagen, och gjort typ – ingenting. Har slappat. Legat lite på soffan, lite på altanen. Jobbat lite vid datorn, tagit en dusch. Kört och handlat diskmedel, ja ni fattar. Jag tycker att det är underskattat att slappa. Jag vägrar att säga det mer pretentiösa “bara vara” – jag står för att jag slappar! Jag lyssnade på radion för ett tag sen där de intervjuade en forskare som forskade på stress, hon sa att vår generation är så trög jämfört med våra föräldrar och deras föräldrar. Det var inte så hon uttryckte sig men det var tydligt att det var så hon menade. När de var trötta så vilade de. När vi är trötta så börjar vi med nån konstig diet eller anmäler oss till Marathon, eller både och. Vi tror alltid att vi är trötta för att vi inte tagit ut oss tillräckligt och det är ju egentligen en väldigt märklig slutsats.

Framåt kvällen tog jag mig i kragen och gled ner till Växjö konsthall som hade vernissage idag och invigning av utställningen “Välkommen till trollskogen” som kommer att vara på plats till slutet av augusti. Jag kan ingenting om konst och tyckte att det lät mysigt med trollskog! Men eh, nej. Det var någon typ av installation som man kunde gå runt i och följa efter en skådis om man ville, hon sa inget men gjorde saker. Jag fattade ingenting av det jag såg, jag är inte ens säker på om det var meningen att jag skulle fatta vad som hände, så lite fattade jag om ni förstår. Men jag kan tycka att konst är rätt så kul ändå, jag tar alltid med mig något hem även om det mesta går över huvudet på mig. Men det är klart att jag funderade medan hon höll på och om jag var tvungen att svara under pistolhot så är min tolkning att installationen handlar om spillrorna som finns kvar efter en människa när hon förlorat sin familj i krig. Psykisk ohälsa, att förtvivlat vilja återskapa allt man förlorat. Gå gärna dit och bilda er en egen uppfattning! Fri entré.

I vimlet stötte jag på Filippa de Vos som är chef för Växjö konsthall, följ gärna henne på Insta @filippadevos om ni vill ha lite artsy edge i ert flöde. Filippa är kvinnan som ser vaken ut på bilden, den andra är jag efter en slappardag.

 
På återseende! / Katarina
 

Kommentar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *