Kärnvapenbunkers och Maria Karlson och ajöken

Nu är vi hemma igen och som vanligt är det jätteskönt. Det var varit väldigt varmt i Berlin (och varmare skulle det bli i veckan som kommer) så vi uppskattade att kliva av planet i Växjö och mötas av svalkan.

Jag har kommit över Mykita-glasögonen nu för jag hittade några andra som kostade 290 kronor och jag är minst lika snygg i dem eller hur? Det är ett märke som heter Dressyourmind eyewear och de nyproducerar gamla glasögonmodeller.

Vi har tagit ett par guidade turer här i Berlin där vi fick gå ner i bunkers som dels användes under andra världskriget, och dels utrymmen som förbereddes inför ett eventuellt kärnvapenkrig under kalla kriget. Det var såklart obehagligt men för oss som levt våra liv så långt ifrån krig så känns det nyttigt att få en liten smak av hur många människor runt om i världen har det. Förfärligt. Vi fick inte fotografera därnere, dels av rättighetsskäl men också för att det finns hakkors där och de är ju förbjudna i Tyskland utanför museum så de får inte spridas på t ex sociala medier.

Och såhär muntert tänker jag att vi avslutar mitt gästbloggande! Livet är inte alltid roligt. Jag gav ju er t ex en cliffhanger från Maria Karlson men hennes spännande projekt är tyvärr inte redo att offentliggöras riktigt än som planerat. Växjöborna kommer dock inte att missa när det är klart för start.

Det har varit jättekul att gästblogga, och inte minst att få läsa era privata meddelanden (av någon anledning så vill de flesta inte kommentera öppet på en blogg?) och vi ses säkert igen på ett eller annat sätt.

 

 

På återseende! /Katarina

 

2 kommentarer

  1. Det här varit helt fantastiskt att ha dig hos oss och vi hoppas såklart att du stannat kvar på en egen blogg så vi kan fortsätta följa ditt färgrika liv.
    Å det där med att inte kommentera på bloggen är ett fenomen jag upplevt många år. Men hellre en kommentar någon annanstans än ingen alls. Pöss!

    1. Det har varit jättekul! Jag har mailat Sofia om en ev fortsättning 🙂
      Jag har i ärlighetens namn inte förstått hur ledsna andra barnfria kvinnor blir av påhopp. Personligen så blir jag mest irriterad, och de som inte lägger ner i tid blir kraftigt avsnästa, men många är alldeles för väluppfostrade för det. De flesta främlingar som skrivit till mig under mitt gästbloggande har skrivit om just det, bett om tips hur de ska hantera såna bullies och också om hur dåligt de mått av bekännelser från föräldrar som ångrat sig. Jag trodde att det bara var jag som råkade ut för detta! Men det är det tydligen inte, och det är inte bara jag som får ont i hjärtat av det och helst vill slippa höra.
      Det sjukaste någon skrivit är en kvinna som satt EN HEL KVÄLL där hennes val kring barn och män dissekerades av sällskapet. Jag skrev att det är dags att se över vänskapskretsen! I såna lägen behöver man absolut inte förklara sig eller försvara sig. Det går bra att resa på sig och säga att “det kanske blir enklare för er att prata om mig om jag helt enkelt går hem” – och så går man hem oavsett vad de då säger!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *