Vilken underbar kväll jag har haft med After work! Vi insåg igår att nästa gång som vi jobbar tillsammans alla fem är 15 augusti… så det passade att gå ut och äta och fira av Ulrika som går först ut på semester nu!

Det började med att jag fick en blomma – vilket jag tyckte var lite märkligt. Men min personal tycker alltså att “det är ju sommar nu” är anledning till att ge chefen en blomma. Jag protesterar icke!

Ja ni ser ju vilket team jag har. Man blir ju fan blankögd.

Sen drog vi iväg till Tapasmarket, en tapasrestaurang i Värnamo som aldrig gör en besviken. Från vänster Ulrika, Therese, Yvonne och jag – Karolina tog bilden.

Vi satt där i över tre timmar och åt och drack, drack och åt. Och skrattade! Vi skrattar glatt åt både varandra och oss själva och den sortens humor tycker jag är väldigt rolig. Eftersom vi är så snälla allihop så kan vi driva lite med varandra utan att någon blir sårad. Alla har sannerligen sina små egenheter! Vi avrundade med den något otippade desserten pannacotta med kanderade popcorn, väldigt gott.

Ikväll somnar jag med ett leende på läpparna och tacksamhet i mitt hjärta… /Katarina

Alltså vad trött jag blir på denna cancer som poppar upp överallt. Och det är ju som min kloka moster Lena säger; frågan är inte om man får cancer utan snarare när och vilken sort. Var tredje person får det idag, och förmodligen kommer varannan människa att få någon form av cancer under min livstid om vi inte lyckas hejda utvecklingen.

Och med denna cancer kommer dödsångest, och med den kommer bucket lists! Har ni bucket lists? Det är inte min grej alls. Känns bara fånigt att ha en faktisk lista med grejer jag måste hinna göra/se innan jag dör. Om jag blir påkörd av en buss imorgon så är det liksom inte resan till Mexico som inte hanns med som kommer att kännas mest retligt. Å andra sidan så skjuter jag inte på saker som jag vill och kan göra nu. Jag sparar t ex inte hysteriskt till min pension och snålar i vardagen. Missförstå mig rätt, jag sparar ansvarsfullt så att jag aldrig ska bli fattig på ålderns höst, men jag räknar inte iskallt med att få bli gammal faktiskt. Så det funkar inte att skjuta allt kul framåt i tiden och jag försöker att göra sånt jag vill hela tiden.

Men när jag tänker efter så har jag faktiskt en sak som jag ser fram emot att göra först när jag går i pension: då vill jag ha ett växthus med en massa ätbart i. Jamen du kan väl ha växthus nu tänker ni, men jag menar ett ganska pretentiöst växthus – det vore alldeles för mycket jobb nu när jag jobbar.

Någon som har ett fantastiskt växthus är überenergiska fotografen Heléne Alklid, ni kommer att få läsa mer om henne i ett annat inlägg. Det är så mysigt inrett, och det är flott att få en skiva hemodlad citron i drinken när man är hos henne, jag får verkligen slita mig därifrån när jag hälsar på. Jag frågade henne om hon kunde ta några kort så att jag kan visa er, och en fotograf kan ju såklart inte bara gå ut med mobilen och ta lite bilder och gå in igen som vi andra, hur skulle det se ut. Njut av hennes vackra bilder nedan.

På återseende! /Katarina

Hej på er! I fredags fick jag ett sms när jag var på väg hem från jobbet, trött och mosig. “Äter du sushi?” Eh ja det gör jag verkligen. Jag gled raskt hem till Maria Karlson (eller Duracell som jag kallar henne av uppenbara skäl för alla som känner henne) och hennes dotter utan att passera gå och åt och drack gott på deras altan. Balsam för själen!

Maria har en jättekul grej på gång och ni kommer att få veta så fort det är officiellt! Det är alltid så roligt att prata business med Maria, vi har en del gemensamt trots att vi verkar i olika branscher och på olika plan. Det jag känner igen mig mest i är att hon inte har så mycket respekt för “så har vi alltid gjort”, det har inte jag heller. Som prinsen säger i “Coming to New York”  – it is also tradition that things change!

Hennes dotter är en riktigt skön typ. Vi roade oss medan Maria fixade maten, och det dök upp en spindel på altanen. Hon rös lite och frågade om jag är rädd för spindlar. Nä, sa jag. Ormar? Nä. Råttor då?? Nä. Men vad ÄR du rädd för då? Jag förklarade att jag är mest rädd för att folk ska bli sjuka, eller vara med i olyckor och skada sig. “Vad roligt! Det är jag OCKSÅ rädd för!” Så vi bondade verkligen kan man säga över denna otroligt udda egenskap.

Ha en skön kväll! /Katarina

Godmorgon! Äntligen har det svalnat lite ute så att jag kan sminka mig som vanligt igen. Det är ingen idé när det är sådär varmt väder som förra veckan, det rinner bort innan jag har fått dit det. Jag lägger vanligtvis ungefär 20 minuter varje morgon på att sminka mig och det är då jag laddar inför dagen som kommer. Jag upphör aldrig att fascineras över hur annorlunda vi kan se ut med bara lite smink. Se före och efter nedan!

Wincent har diabetes typ 2 och med största sannolikhet så kommer han att behöva medicinera en dag, men vi spjärnar emot och vill sköta det med kost och motion så långt det går. Så när hans senaste långtidssockermätning inte var så bra som den brukar, så gav jag mig ut på nätet igen. Eftersom alla funkar lite olika så får man testa sig fram, jag tror att nästa mätning är i augusti så vi har tid att fippla. Idag testade jag att göra Bullet proof coffee till honom, eller fettkaffe på ren svenska. Du mixar en kopp starkt kaffe med 1 msk osaltat smör och 1 msk kokosolja tills det ser ut som en vanlig latte. Det luktar fantastiskt men jag tycker inte att det smakar så bra – men det kvittar ju för det är inte jag som ska dricka det. Wincent var nöjd! Så det får bli den nya frukosten för honom ett tag framöver.

Nu har jag också valt dagens bågar så då är jag redo att åka till jobbet! Idag föll valet på en maffig pjäs från Kenzo, du hittar den i din närmaste Specsaversbutik med artikelnummer 30770096.

Jag önskar dig en bra start på veckan! /Katarina

God morgon! Jag hoppas att ni är lite piggare än jag, efter en kväll av cocktails hos min kompis Andy så är jag lite sliten. Men det var det värt! Jag drack inte allt som bjöds men det räckte tydligen med en Lynchberg lemonade (bäst), en Moscow mule och en Mint julep för att det ska kännas dagen efter – åtminstone när Andy gör dem. Han snålar inte med det staaka om man säär (“starka om man säger” på småländska).

Andy upplyste mig igår om att han nu har gått ner 60 kg i vikt. Det är verkligen imponerande. Smart som han är så har han gjort det under väldigt lång tid så risken att han går upp allt igen är betydligt mindre än om han gjort ett tokryck och gått ner allt på ett eller två år. Andy och jag har en deal att den som väger minst av oss när vi åker till Japan i september står för drinkarna. Jag tror att jag är rätt så körd där!

Vi hade lite knytkalas och jag var ansvarig för efter maten-snacks. Jag var på Rusta igår för att köpa en filt och när jag såg alla snacks så tänkte jag att jag slipper trängas på Ica om jag köper det jag ska ha med mig på Rusta. Det är ju bara det att det är lite skumma grejer på Rusta… lite off-brand eller vad man ska kalla det. Men jag hittade popcorn och chips och sen slog jag till på en ironisk Twistpåse men jag skulle säga att den gjorde succé helt utan ironi.

Något genialiskt som jag inte fattar att jag inte tänkt på själv, var att Andy körde spellistor på Youtube under kvällen, det var som MTV! Ska jag genast börja med här hemma. Smygtog en bild på Karin som tyckte att det var sådär kul att sitta med ryggen mot tv:n när vi andra kommenterade alla videos. Men hon är ju nyopererad och har fått alla möjliga roliga piller av doktorn så jag tycker faktiskt inte att hon ska klaga.

Ha en skön söndag! /Katarina

Godmorgon! Shit vad varmt det är om nätterna redan nu. Har bestämt mig för att begära in offert för AC på åtminstone ena våningen av vårt hus men av naturliga skäl så hamnar jag mest i telefonkö när jag försöker. Jag har inga större problem med värme generellt men tycker att det är tufft på natten när man ska sova. Förra sommaren var en pärs och det var en lättnad att åka till Las Vegas i slutet av sommaren, dels så är ju värmen snustorr där och dels så har de AC överallt. Kom hem utvilad och fin. Eller ja, utvilad och lite spritplufsig om sanningen ska fram hehe! Men när jag nu hörde att många tror att denna sommaren blir lika varm som förra, ja då vill jag ha AC hemma.

Jag är gräsänka sedan i onsdags, maken är på SRF (Sweden Rock Festival) och kommer inte hem förrän imorgon kväll. Det är lite trist att vara ensam hemma men rätt skönt också att behöva ta noll hänsyn. Är inte heller den sortens fru som oroar sig när han är iväg, fick den här bilden med ett sms och han ser ju inte direkt lidande ut. Zebrakings trummis Malte Bohlin till vänster och min man Wincent Ek till höger.

Såg precis att HBO släppt 3 nya avsnitt av The handmaid’s tale och det var ju bra timing för Wincent klarar inte av den serien, han fick ångest och en mycket märklig ansiktston när han plågade sig igenom de två första avsnitten så sen fick jag kolla vidare ensam. Jag mår väl inte heller prima efter ett avsnitt men blir nog främst förbannad på ett konstruktivt sätt. Det kommer alltid att finnas krafter som vill kuva kvinnan och tyvärr kan vi aldrig någonsin släppa guarden. Är dessutom själv ultrafertil och eftersom jag inte vill ha barn så vore det verkligen en mardröm för mig att bli avelsko åt staten, som huvudpersonen är i serien. Hur vet jag att jag är ultrafertil om jag aldrig varit gravid? Mer om det i ett annat inlägg.

På återseende! /Katarina